Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PANKREAS paŋ4kreas l. 302, r. l. m.; i best. anv. utan slutartikel.
Ordformer
(äv. pancreas)
Etymologi
[jfr t. o. eng. pancreas, fr. pancréas; av gr. πάγκρεας, av PAN-, pref.1, o. κρέας, kött; hela körteln har ett köttigt utseende]
anat. i bukhålans bakre vägg mellan magsäcken o. kotpelaren belägen körtel som avsöndrar de två sekreten bukspott o. insulin, bukspottkörtel. Berzelius ÅrsbVetA 1827, s. 324.
Ssgr (med.): PANKREAS-AFFEKTION. sammanfattande namn på sjukliga tillstånd i bukspottkörteln; jfr pankreatit. Hwasser PankrSj. 13 (1852). —
-DIABETES. diabetes uppkommen gm sjukliga (l. på experimentell väg framkallade) förändringar i pankreas; jfr socker-sjuka. Hygiea 1893, 1: 314. —
-FERMENT. i bukspottkörteln bildat enzym. FörhLäkS 1888, s. 176. —
-GÅNG; pl. -ar. utförsgång för i bukspottkörteln bildat sekret; anträffat bl. i sg. o. pl. best. Thorell Zool. 1: 59 (1860). —
-HUVUD(ET). bukspottkörtelns närmast tolvfingertarmen belägna, utvidgade del. Hygiea 1910, s. 1357. —
-KÖRTEL(N). bukspottkörtel(n). Hammarsten FysiolK 262 (1883). —
-SAFT. bukspott. Hygiea 1849, s. 227. —
-SEKRET. bukspott. Cleve KemHlex. (1883).
Avledn. (med.): PANKREATIN1004, n. [jfr fr. pancréatine] ett pulverformigt medikament framställt ur bukspottkörtlar från djur o. innehållande pankreassekretets enzymer. Lindgren Läkem. (1902). —
PANKREATISK1040, adj. (numera knappast br.) som har avseende på l. kommer från bukspottkörteln; förr särsk. i sådana uttr. som pankreatisk vätska, pankreassekret. VetAH 1770, s. 246. Hästens pancreatiska vätska. Berzelius Kemi 6: 196 (1830). GbgLäkF 1904, s. 46. —
PANKREATIT1004, r. Anm. Ordet är tidigast anträffat i den lat. formen pankreatitis. Hwasser PankrSj. 91 (1852). [jfr fr. pancréatite] inflammation i bukspottkörteln. Wretlind Läk. 5: 131 (1897).

 

Spalt P 126 band 19, 1952

Webbansvarig