Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PARAGON par1agå4n, äv. (i mindre vårdat spr.) par3a~gå2n l. ~gon2, r. (l. m. l. f.); best. -en; pl. (tillf.) -er. Anm. I bet. 4 användes vanl. den it. formen paragone. Rinman 2: 244 (1789). Kjellin (1927).
1) exempel, mönster; ngt som är ypperst i sitt slag o. d.; numera bl. använt ss. förled i ssgr (i sht ss. beteckning för viss, utmärkt kvalitet, speciell konstruktion o. d.) l. (tillf.) elliptiskt för dylik ssg (särsk. för PARAGON-NOTA, -SYSTEM). Biurman Brefst. 159 (1729). SvUppslB (1934).
3) (förr) benämning på vissa (fina) tygsorter. OxBr. 11: 692 (1637). Stiernman Com. 6: 524 (1718). Åstrand (1855).
5) (om utländska förh.) boktr. benämning på en viss, stor stilkägel. Synnerberg (1815). Paragon = 9/4 Petit. Fahlgrén Boktr. 19 (1853). Paragon (18 punkter). HantvB I. 5: 21 (1937).
6) (i fackspr.) elliptiskt för PARAGON-TRÅD, -SPRÖT l. -STÄLL. De fina paraplyställningarna af paragon. VL 1897, nr 139, s. 2. 2NF 37: 984 (1925).
-SYSTEM. handel. systemet med ett slags kassakontrollblock med dubbla kvittensblad, mellan vilka ett karbonpapper anbringas, varigm kvittot gm kopiering erhålles i två exemplar, varav köparen erhåller det ena o. säljaren behåller det andra. Sillén BokförMet. 1: 169 (1915). —
-TRÅD. (i fackspr.) (metall)tråd med u-formig profil (använd bl. a. till paraplyspröt). JernkA 1890, s. 346.
Spalt P 241 band 19, 1952