Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARENTEL par1änte4l l. -en-, r. l. f. (Nordström Samh. 2: 217 (1840) osv.), äv. n.; best. -en, ss. n. -et; pl. -er, ss. n. äv. =.
Etymologi
[jfr t. parentel, fr. parentèle; av senlat. parentela, släktskap, avledn. av lat. parens (gen. -entis) (se PARENTAL)]
släktskap; härstamning från gemensam stamfader l. stammoder; nästan bl. (jur.) konkretare, om avdelning av en släkt, bestående av en person l. ett (äkta) par o. hans l. hennes resp. deras samtliga avkomlingar. Första parentelen (jur.), i fråga om arvsordning: arvlåtaren o. hans resp. hennes samtliga avkomlingar. Andra parentelen (jur.), i fråga om arvsordning: arvlåtarens föräldrar o. deras samtliga avkomlingar. Nordström Samh. 2: 217 (1840). 2NF (1914; äv. abstr.). Andra parentelen. Minnesskr1734Lag 1: 217 (1934).
Ssgr: PARENTEL-GRUNDSATS(EN)~02(0). jur. = -princip(en). NF 1: 1010 (1876). —
-PRINCIP(EN). jur. jfr -system(et). Winroth CivR 5: 62 (1909). —
-SYSTEM(ET). [jfr t. parentelsystem] jur. i fråga om arvsordning: system enligt vilket ngn är mer l. mindre berättigad till arv, allteftersom han i förhållande till den döde befinner sig i en närmare l. avlägsnare parentel; motsatt: gradualsystem(et). 2NF 1: 1423 (1904).

 

Spalt P 272 band 19, 1952

Webbansvarig