Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLAGGA, v.1 -ade.
Etymologi
(†) kläda; äv. refl.: kläda sig. Then Rijke Fråssaren plaggade sigh vthi Purpur och allahanda kosteliga Kläder. Wallius JEriksson A 2 b (1620). Dybeck Runa 1843, 4: 78.
Särsk. förb. (†): PLAGGA AV. kläda av; äv. refl.: kläda av sig. Murenius AV 369 (1658; refl.). Kolmodin QvSp. 1: 131 (1732). jfr avplagga. —
PLAGGA PÅ. kläda l. bylta på; äv. refl.: kläda l. bylta på sig. Schroderus Dict. 245 (c. 1635). Serenius (1741; refl.). Wennerberg 1: 166 (1881).

 

Spalt P 1005 band 20, 1953

Webbansvarig