| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
POET pωe4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er (i äldre språkprov möjl. äv. att hänföra till sg. poeta l. poete, Apg. 17: 28 (Bib. 1541) osv.) ((†) -ar, möjl. äv. att hänföra till sg. poeta l. poete, Apg. 17: 28 (NT 1526); pl. best. poetren, Palmfelt Vitt. 370 (c. 1740; i vers)); förr äv. POETA, m.; pl. -ar l. -er (se ovan); förr äv. POETE, m.; best. -en; pl. -ar l. -er (se ovan).
1) diktare (se DIKTARE, sbst.1 2); numera bl. om diktare som författar poesi (se d. o. 1, 1 d) o. företrädesvis (i inskränktare anv.) om lyrisk diktare (jfr LYRIKER, SKALD); stundom särsk. om (mer l. mindre) obetydlig (lyrisk) diktare, stundom liktydigt med: versmakare, rimmare o. d.; jfr DIKTARE, sbst.1 2 anm. 2:o. Så som och somlighe aff idhra Poetar sagt haffua. Apg. 17: 28 (NT 1526; Bib. 1917: skalder). Målare och Poëter liuga fritt. Grubb 545 (1665; ordspr.). Rimare finnas i mängd, men få man kalle Poëter. Nicander GSann. 7 (1766). Icke få poeter och äfven några skalder, t. e. framför allt Heidenstam och Levertin, .. använda s. k. stockholmsrim. Noreen VS 1: 503 (1907). 3SAH LX. 1: 10 (1949). — jfr BARNKAMMAR-, BRÖLLOPS-, EFTERKLANGS-, GRIFT-, HOV-, KONST-, LATIN-, MODE-, MÅLAR-, NATUR-, ROKOKO-, YRKES-POET m. fl. — särsk. i utvidgad anv.; särsk. om prosaförfattare l. kompositör o. d. som (i sina värk) visar l. ger uttryck åt poetiskt sinne l. poetisk stämning o. d.; jfr DIKTARE, sbst.1 2 b. Geijer I. 2: 156 (1833). Man glömmer inför dessa drömmar av en häfdernas djärve poet (dvs. Olof Rudbeck d. ä.) kanske allt för lätt hela det stora, solida vetenskapliga arbete, som tiden rymde. Blanck NordRenäss. 310 (1911). jfr MÅLAR-POET.
-NATUR. diktarnatur; abstr. o. konkretare. Blanck NordRenäss. 267 (1911; konkretare). Östergren (1935). —
-SJÄL. särsk. konkretare. Ömtåliga, veka, svaga poetsjälar, på kant med världen. Böök SvStud. 411 (1913). —
-VÄRLD. (tillf.) diktarvärld; diktvärld. Har något nytt i Poët-verlden kommit ut? Tegnér (WB) 2: 420 (1812). —
-ÅDER l. -ÅDRA. (poet- 1914. poete- 1753) skaldeåder. Uti barn kunna flyta starke Poëte-ådror. Molander Förespel 55 (1753). Vetterlund Skissbl. 307 (1914).
B (†): POETE-ÅDER, se A.
POETERI, n. (äv. poët-, -ie, -ii, -ij, -y). [jfr (ä.) d. poeteri, t. poeterei, holl. poeterij, ffr. poet(e)ri, samt eng. poetry] (†)
1) poesi (se d. o. 1), diktkonst, diktning; äv.: diktande; äv.: poem, dikt; ofta i nedsättande bet. ÄSvBiogr. 1—6: 41 (1617). En kort Handledning til thet Swenske Poeterij, Versz- eller Rijm-Konsten. Arvidi (1651; i titeln). Bjugg .. har blifvit rikskunnig genom sina befängda poeterier. NF 2: 606 (1877). Wulff SvRim 16 (1898).
2) bildl., om allegorisk bild o. d. Målade taffler .. Om poeterii ther fortuna ståer mith Opå tafflann. GripshR 1547—48. —
POETESSA, f. (-ess 1686 (i vers). -essa 1772—1907) [jfr t. poetessa, eng. poetess, fr. poétesse] (†) diktarinna, skaldinna; jfr poetissa. Rosenfeldt Roo B 4 b (1686). Söderhjelm ItRenäss. 188 (1907). —
POETIK, se d. o. —
POETINNA, f. [jfr (ä.) d. poetinde, t. poetin] (†) skaldinna, diktarinna; äv. bildl.; jfr poetissa. Runius (SVS) 2: 151 (1713). Skogens Poetinna (dvs. näktergalen). Browallius Holbg 67 (1744). PT 1791, nr 85, s. 2. —
POETISERA, POETISK, se d. o. —
POETISM, r. l. m. (†) poetiskt uttryck. (Kellgrens stil var) full af Poetismer och skrufvade talesätt. Hammarsköld SvVitt. 2: 27 (1819). —
POETISSA, f. [jfr poetessa] (numera bl. skämts. l. nedsättande) skaldinna, diktarinna. Lind (1749). Den mediokra poetissan Nordenflycht. DN(B) 1952, nr 144, s. 4. —
POETRIA, f. [av lat. poetria, av gr. ποιήτρια] (†) skaldinna, diktarinna. SvNitet 1738, nr 10, s. 2.
Spalt P 1339 band 20, 1953