| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
POÄNG pωäŋ4, r. l. m. l. f. (Dalin FrSvLex. 2: 295 (1843) osv.) l. (i bet. II 3, föga br.) n. (SmåSpelb. 1: 6 (1919)); best. -en; pl. (i bet. II 1—3) = (Dalin FrSvLex. 2: 295 (1843) osv.) l. (i bet. I, II 4, IV) -er (Sundén (1888) osv.); äv. (numera föga br.) POINT pωäŋ4, r. l. m. l. f. (KKD 12: 354 (1704), SAOL (1950)) l. (i bet. II 3; föga br.) n. (SmåSpelb. 1: 6 (1888)); best. -en; pl. (i bet. II 1—3) = (Hagdahl Fråga 13 (1883), WoH (1904)) l. (i bet. I, II 4, IV) -er (Düben Boileau Skald. 15 (1721), Hellander Teat. 29 (1898)) l. points pωäŋ4 (Palmstierna Reversy 6 (1749), Falk Skolp. 3 (1903), SAOL (1950)).
I. [efter fr. point i motsv. anv.] (i fackspr.) sydd (äv. knypplad) spets använd till prydnad o. d. SvT 1852, nr 150, s. 4. Dyrbara .. knypplingar eller ”poänger”. PT 1904, nr 74 A, s. 2. SD(L) 1905, nr 7, s. 4. — Anm. Från och med mitten av 1600-talet användes ordet i vissa fr. uttr. som utgöra benämningar på olika slags spetsar, t. ex.: Kragar wirkade, som kallas piont degene. KlädkamRSthm 1650 Fransk., s. 198 (fr. orig.: cravattes de point degenne). 1 poing parijskrage. BoupptSthm 1679, s. 86 a. En samling spetsar, varibland en krage i points de rose och några points d’Alençon. RedNordM 1927, s. 33.
II. punkt, prick o. i anv. som utgå från denna bet.
2) om vissa, på olika sätt beräknade enheter för värdering l. uppskattning av ngt; särsk.
a) i fråga om värdering av prestationer l. resultat i spel l. idrottstävling o. d. Boxaren tog många poäng med sin raka höger. Backhopparen fick 19,5 poäng för sitt sista hopp. Palmstierna Reversy 6 (1749). Hvar fjerde man fick pris, i förhållande till det antal points, som vid skjutningen uppnåddes. Hellberg Samtida 10: 179 (1873). Såväl Hellas som Djurgården går in för att om möjligt plocka poäng på Stockholms Idrottsförbunds belöningspris. SvD(A) 1929, nr 103, s. 16. I sang är första tricken värd 40 poäng (i kontraktsbridge). Werner o. Sandgren Kortox. 131 (1949). 3SAH LX. 1: 26 (1949; bildl.). jfr MEDEL-POÄNG. särsk.
α) sport. i sådana uttr. som vinna l. förlora på poäng, vinna resp. förlora gm att uppnå det största resp. minsta antalet poäng; i sht i fråga om boxningsmatch som icke avgöres gm knockout; äv. i sådana uttr. som utkämpa l. avgöra en match på poäng; äv. bildl. IdrBl. 1911, nr 25, s. 3. De flesta (boxnings)-matcher utkämpas på poäng och ej med en ”knockout” som afgörande. NordIdrL 1913, s. 10. SvD(A) 1931, nr 270, s. 4 (bildl.).
β) (†) i uttr. tappa på poängen, förlora (i spel) med (endast) en poäng. Dalin FrSvLex. 2: 295 (1843).
b) pedag. om enhet för beräkning av studieresultat. Nodermann Profår. 121 (1902). LD 1953, nr 46, s. 4.
c) bot. vid byte (i botaniska bytesföreningar) av pressade växter: värde som åsättes en växt efter dess grad av sällsynthet o. d. BotN 1871, s. 199. Sandgrunds rödstammiga sälg .. var ofantligt rar och gick för oerhördt många points. Falk Skolp. 3 (1903). Böök ResSv. 43 (1924).
d) [efter eng. point] ekon. enhet för registrering av fluktuationer i kursen hos värdepapper o. d. SDS 1928, nr 51, s. 11. Brittiska statspapper stå endast en poäng eller två under förra veckans kurser. GHT 1936, nr 65, s. 3.
3) [eg. specialanv. av 2] kortsp. enhet för bestämmande av det belopp som man spelar om. Spela med (i Finl. äv. på) hög l. låg poäng. Tersmeden Mem. 2: 68 (1735). Vi spelade poker på en anspråkslös poäng. Schildt Lyck. 84 (1923).
4) om (viktig) punkt i ngt immateriellt l. abstrakt; särsk. om viktig punkt i (fråga l. angelägenhet o. d. som är föremål för) en muntlig l. skriftlig framställning; särsk. i sg. best.: den springande punkten, det väsentliga, det värkliga innehållet; äv.: tonvikten; ofta i pregnant anv., om lustig l. komisk l. tilltalande l. pikant punkt i berättelse l. fråga o. d.; stundom svårt att skilja från IV. Historien saknar inte sina poänger, historien har (många l. vissa) lustiga l. pikanta detaljer l. sidor. En fabel, hvaraf Rec. tillstår sig ej hafva fattat pointen. SvLitTidn. 1821, sp. 89. Påskkyssandet har .. sina poänger med sig. Aminoff StPtbg 466 (1909). Sten (hade) med ens funnit, att livet ändå hade sina poänger. Asplund Stud. 90 (1912). Fakta, framlagda med poängen på den karakteristiska enskildheten. HT 1931, s. 269. Debatten bjöd på många intressanta poänger. SvD(A) 1933, nr 81, s. 3. — särsk. i vissa obr. anv.; särsk. om punkt l. stadium i utveckling l. händelseförlopp o. d. HSH 6: 191 (1702). När man hunnit till en viss point i lifserfarenhet, så värderar man hiss och elektriskt ljus mer än .. arkitektoniskt krimskrams. SDS 1896, nr 120, s. 1. Lindahl SvMill. 3: 165 (1898). särsk.
a) övergående i bet.: fördel. (Gm stämpling av guld och silver skulle) den stora konsten och pointen .. vinnas, att .. kunna komma åt att taxera allt Guld och Silfvers nyttjande. AdP 1789, s. 775.
b) [jfr fr. être sur le point de faire quelque chose] i uttr. stå på poängen att göra ngt, vara nära (på vippen) att göra ngt. Nu stå vij på pointen at få frid. 2RARP I. 2: 219 (1720). Anm. Stundom användes i svenskan det fr. uttr. point d’honneur, hederskänsla, hedersbegrepp, hederssak. Schönberg Bref 1: 103 (1772). BonnierLittH 4: 26 (1930).
III. (†) i spets framskjutande parti av befästning, bastionspets. KKD 12: 354 (1704). Arbin PVetA 1783, s. 49.
IV. kvickt l. spirituellt l. ironiskt utformad anmärkning i fras, uddig replik, udd, ”snärt”; särsk. om tillspetsad l. uddig avslutning på epigram l. anekdot o. d.; stundom svårt att skilja från II 4. Düben Boileau Skald. 15 (1721). (Maria Jotunis ”Suhteita”) är små ögonblicksbilder .. icke utan personlig poäng. FoU 20: LI (1906). Avslöjandet (i komiken) kan göras skarpt markerat, då den komiska motsatsen kommer fram .. såsom en pointe: så i epigrammet och i den franskklassiska periodens satiriska berättelse. Wrangel Dikten 164 (1912). OoB 1931, s. 162.
-BELASTAD, p. adj. prickbelastad. —
-BELASTNING. prickbelastning. —
(II 2) -BERÄKNING. efter viss för olika ändamål skiftande skala utförd beräkning av de för viss prestation l. vissa egenskaper o. d. i en tävling o. d. utdelade poängen. (Nordensvan o.) Krusenstjerna 1: 79 (1879). —
(II 2 a α) -BESEGRA. sport. särsk. vid boxning: besegra (ngn) på poäng; motsatt: knockoutbesegra. Harry Persson poängbesegrade Johnny Risko. DN(A) 1926, nr 20142, s. 1. —
-DOMARE. sport. särsk. vid boxning: domare som har till uppgift att bedöma hur många poäng en boxare bör få för sin boxning. Östergren (1935). —
-GIVANDE, p. adj. i sht sport. om sportprestation (t. ex. slag i boxning): som ger (hög) poäng. PåSkid. 1928, s. 248. —
-LOPP. sport. cykellopp vari deltagarna få poäng för sina placeringar i ett antal (vid bestämda varv) inlagda spurter. NFSportlex. (1943). —
-ORIENTERING. sport. orienteringstävling med ett (relativt stort) antal kontroller för vilkas finnande deltagarna erhålla ett visst efter kontrollens svårhetsgrad avpassat antal poäng. NFSportlex. 5: 863 (1943). —
-PLOCKARE, m.||(ig.). (vard.) sport. person som tar (många) poäng i tävling. IdrBl. 1924, nr 77, s. 5. —
-PRIS, n. sport. pris som ges till idrottsman l. lag som uppnått högsta poäng i en tävling. IdrFinl. 4: 125 (1906). —
(II 2 a α) -SEGER. sport. i sht i boxning: seger på poäng. IdrBl. 1925, nr 104, s. 5 (om landskampsseger i fri idrott). SvD(B) 1929, nr 54, s. 16 (i boxning). —
(II 2) -SKALA, r. l. f. skala med uppgift om vilken poängsumma som skall utdelas för olika egenskaper l. prestationer. Cannelin (1921). —
-STÄLLNING. sport. o. spelt. olika tävlandes l. spelares l. lags o. d. ställning i förh. till varandra med avseende på antalet vunna (l. förlorade) poäng. Olympisk poängställning. SvD(A) 1924, nr 183, s. 11. —
(II 2) -SUMMA, r. l. f. i sht sport. o. spelt. summa av poäng som erövrats av en tävlande o. d. IdrFinl. 1: 57 (1904). —
(II 2) -SÄTTA. åsätta (en spelare l. tävlande l. ett utställt föremål o. d.) en viss poäng, värdera (en prestation) efter en poängskala. LAHT 1925, s. 560. —
(II 2) -VÄRDE. (points- 1872—1933. poäng- 1883 osv.) värde som består av ett visst antal poäng. BotN 1872, s. 159. SFS 1946, s. 1267. —
(II 2) -VÄRDERA. åsätta (ngt) ett visst poängvärde. 2NF 34: Suppl. 776 (1923).
Spalt P 1636 band 20, 1954