proselyt | SAOB

Publicerad 1954

PROSELYT prω1sely4t l. prå1– l. prωs1– l. pros1– (prosely´t (med) öp(pet) o Weste; -y´t Dalin), m.||ig.; best. -en; pl. -er. Anm. I Mat. 23: 15 (NT 1526) förekommer den lat. ack.-formen proselytum.

Ordformer

(prose- 1526 osv. proso- 1615. prosy- 1748 (: prosyliteri). -lit (-lijt) 1526—1757. -lyt 1735 osv.)

Etymologi

[jfr t. proselyt, eng. proselyte, fr. prosélyte; av lat. proselytus, av gr. προσήλυτος, som har kommit till en plats, nykomling, proselyt, av πρός, till, mot, fram, o. ἢλυτος, adj. till ἢλυϑον, aorist av ἒρχομαι, kommer]

1) (†) främling. Schroderus Dict. 154 (c. 1635).

2) person som har övergått till en trosuppfattning l. en (livs)åskådning l. en politisk uppfattning o. d. (från en annan); (nybliven) anhängare; särsk. i uttr. värva l. vinna, i sht förr äv. göra proselyter, värva l. vinna anhängare. Serenius K 2 b (1734). Wieselgren var här i staden för några dagar och gjorde proselyter (för nykterhetsrörelsen), men mig fick han icke. AnderssonBrevväxl. 1: 62 (1837). Att islam .. i denna del av Afrika, får långt flera proselyter än den kristna läran, står utom allt tvivel. Otter Officer 197 (1930). Martinson VägKlockrike 328 (1948).

3) [eg. specialanv. av 2] (i bibeln samt rel.-hist.) benämning på hedning (icke-jude) som övergått till judendomen (i sht inom senjudendomen). Portens proselyter, se PORT, sbst.1 1 b slutet. Förbundets l. rättfärdighetens proselyter, proselyter som helt antagit den judiska tron o. kulten. Apg. 2: 11 (NT 1526). OoB 1936, s. 147. — jfr PORT-, RÄTTFÄRDIGHETS-PROSELYT.

Ssgr (i allm. till 2): PROSELYT-ANDA. (mera tillf.) anda (se ande 5 o. 5 a) l. stämning o. d. som är karakteristisk för proselyt. Rosenstein 3: 275 (1787). —

(3) -DOP. [jfr t. proselytentaufe] rel.-hist. (judiskt) dop som jämte omskärelse o. proselytoffer förrättades vid en icke-judes övergång till judendomen. Agardh BlSkr. 1: 268 (c. 1855). —

-HEM, n. om hem för till kristendomen omvända judar. 2NF 18: 680 (1912). —

-MAKARE. [jfr d. proselytmager, t. proselytenmacher] person som (ofta på ett påträngande sätt) försöker värva anhängare för en religiös l. politisk l. annan lära l. åskådning o. d. Kellgren (SVS) 4: 64 (1779). —

-MAKERI101004 l. 103~002. [jfr d. proselytmageri, t. proselytenmacherei; delvis avledn. av -makare] (ofta med klandrande innebörd) värvning av anhängare l. proselyter; jfr -makare. Wulf Köppen 2: XI (1800). —

-MAKERSKA. [delvis avledn. av -makare] kvinnlig proselytmakare. SAOL (1900). —

(3) -OFFER. rel.-hist. offerceremoni som förekom vid en icke-judes övergång till judendomen; jfr -dop. NF 13: 322 (1889). —

-VÄRVARE. jfr -makare. Nordforss (1805). —

-VÄRVNING. jfr -makeri. Nordforss (1805).

Avledn. (till 2): PROSELYTERI10104, n. [jfr t. proselyterei] (föga br.) proselytmakeri. Hernlund Laurel 23 (i handl. fr. 1748). Ingen skulle ha .. (större) rätt att antasta folk med proselyteri än med annan närgångenhet. Fröding Eftersk. 2: 41 (1894, 1910). —

PROSELYTISERA, v., -ing. [jfr t. proselytisieren, eng. proselytize] (föga br.) värva l. vinna proselyter l. anhängare. (Sekteristerna) hade ej underlåtet at proselytisera. Wallquist EcclSaml. 1—4: 67 (1788). Sultanens proselytiserande. BL 23: 11 (1856). —

PROSELYTISK, adj. [jfr t. proselytisch, fr. prosélytique] (†) adj. till proselyt. Björnståhl Resa 4: 256 (1782). —

PROSELYTISM1004 l. 0104, r. l. m. [jfr t. proselytismus, eng. proselytism, fr. prosélytisme] proselytmakeri, proselytvärvning. SvLittFT 1835, sp. 700. HågkLivsintr. 15: 180 (i handl. fr. 1919).

Spalt P 2081 band 20, 1954

Webbansvarig