Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROVINSIAL prωvin1sia4l, äv. pro-, l. 1004, m.||ig., i bet. 4 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(-cial 1745—1941. -sial 1879 osv.)
Etymologi
[jfr t. provinzial, eng. o. fr. provincial; av lat. provincialis, substantivering av provincialis, adj. (se PROVINSIAL, adj.); i 4 (o. möjl. 3) elliptisk bildning till ssgr med PROVINSIAL, adj.]
1) (numera föga br.) hist. invånare i ngn av de romerska provinserna. Geijer I. 1: 186 (1845). Boëthius HistLäsn. 1: 263 (1895).
2) (numera knappast br.) allmännare: provinsbo, landsortsbo. SthmNöj. 2 (1769). Det är sant, att ”provincialerna” ofta se upp till och efter förmåga söka härma hufvudstadens moder och sällskapsvanor. Lundell Rättstafn. 61 (1886). Strindberg GötR 32 (1904).
3) kyrkl. om romerskkatolska förh.: styresman över en ordensprovins (jfr PROVINS, sbst.1 3 b); jfr PROVINSIAL-FÖRESTÅNDARE, -MINISTER, -PRIOR. Möller 1: 112 (1745). Petrus Philippi, .. en gång prior i Sigtuna och provincial för Dacia. SvKyrkH 2: 162 (1941). jfr DOMINIKAN-PROVINSIAL.
4) (enst., †) provinsialläkartjänst. Hjelt Medicinalv. 2: 55 (i handl. fr. 1753).

 

Spalt P 2163 band 20, 1954

Webbansvarig