| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PYTT pyt4, interj. o. sbst.5, n.
I. (i sht vard.) interj. ss. uttryck för förakt l. överlägsenhet l. hån l. ironi o. d.; särsk. dels för att beteckna att man är ointresserad av ngt l. icke bryr sig om hur det går med ngt l. icke anser att ngt spelar ngn roll o. d., dels (o. numera vanl.) för att beteckna att man avvisar ett påstående l. att en förväntan icke blir uppfylld. Pytt, för wår fougde haa wij stoor fara (dvs. fruktan). Chronander Surge A 6 a (1647). Jag skulle vara rädd för hästar? Pytt! / På annat skall ni strax få se. Gif hit! Atterbom LÖ 2: 215 (1827). SvD(B) 1943, nr 79, s. 9. — särsk.
a) [jfr d. pyt sagde Per til kongen, nor. pytt sa Per til kongen] (†) i det allittererande talesättet (jo) pytt sade Per l. Pelle (till kungen), pytt, äsch, bah. Tror Herrn det stannar dervid? återtog Sancho; jo pytt! sade Pehr till Konungen. Stiernstolpe DQ 3: 31 (1818). Jo pytt sa’ Pelle! Knorring Skizz. I. 2: 41 (1841). De gladas bibl. 4: 43 (1884: Pytt, sa’ Pelle).
b) i uttr. jo (förr äv. ja) pytt, (jo) pytt ock l. också, (jo) pytt heller, pytt vackert o. d.; jfr a, c. Dalin Arg. 1: 289 (1733, 1754: Ja pytt). Jo, pytt! jag rädes ej för sådan Hufvudbona (dvs. hanrejens horn). Palmfelt Molière 9 (1738). Riksdagen snart slut? Jo pytt ock! Stenhammar Bref 1: 169 (1834). Carlén Ensl. 1: 55 (1846: jo pytt heller). LVetA IV. 4: 179 (1909: Jo pytt också). Beijer BritaGrossh. 234 (1940: Pytt vackert).
c) i sådana uttr. som (jo l. men l. och) pytt gör l. gjorde l. får l. fick l. blir l. blev han det l. det, han gör inte l. kan inte göra osv. det l. det; äv. i sådana uttr. som (jo) pytt vad han gör l. gjorde osv. Envallsson Julaft. 13 (1801). Är det väl vintren, som går i mitt fjät? / Mig vill han taga? Jo pytt, får han det! CFDahlgren 1: 79 (1821). Då får Jacob bannor och så blir han ledsen. .. (Svar:) Pytt blir han! Bergman HNådT 118 (1910). Jo pytt vad han gjorde! Harlock (1944). särsk. (vard.) i uttr. (jo) pytt fick du l. ni osv. veta det. Knorring Torp. 2: 78 (1843). Jo pytt fick han vetat, sa pigan till postmästarn om hvart brefvet skulle hän. Granlund Ordspr. (c. 1880). Jo, pytt fick ni veta’t! utbrast Sonjka. Agrell Bunin MitjKärl. 47 (1931).
II. sbst.: besvikelse o. d.; särsk. (vard.) i uttr. få pytt, bli besviken l. narrad, icke få ngt, få ”fikon”; särsk. i sådana uttr. som (men l. jo) pytt fick du l. han osv., du osv. fick se på annat, du osv. fick ”fikon” l. ”tji”. Hon vinner vårt behag, det är ock hennes fund; / Men sen … Hvad få vi? … Pytt … som snömos i vår mund. Dalin Vitt. 5: 94 (1751). Han hade naturligtvis passat på och satt sig bredvid Ester! Men pytt fick han! Agrell Sthm 151 (1892). Jag stod och spejade efter ditt ansikte bland de andras på kajen. Pytt fick jag! Oterdahl Borgarh. 180 (1913). Wedin Rothstein Welzl 127 (1932: men pytt fick vi). särsk. i uttr. pytt blev det. Pytt blef det, sad’ Forsberg, när han fick en käring i varggropen. Topelius Vint. I. 1: 76 (1863, 1880).
Spalt P 2554 band 21, 1955