| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
1) med avs. på ngt (l. ngn) som man skattar lågt l. lägre än ngt annat (ngn annan) l. är likgiltig för o. därför icke vill l. bryr sig om att ta l. tillgodogöra sig resp. icke vill ha att göra med o. d.: visa ifrån sig, försmå (se d. o. 1); icke finna god nog; äv. abs.; i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 2. Then wore .. fåkunnigh .. som them (dvs. gamla svenska krönikor o. d.) wille ogilla, rata och förskiuta, och åter gilla the främmande och vtländska. Skytte Or. A 7 b (1604); möjl. till 2. Rosenhane Oec. 54 (1662). (Hickoryved) ratades .. såsom otjenlig at deraf bränna Kol. VetAH 1778, s. 276. En jägare ratar ej godt qvarter. Geijer Skald. 52 (1812, 1835). Portias roll, som fru Hedin nyligen ratat. Nordensvan SvTeat. 2: 133 (1918). En del värdehandlingar .. ratades .. av tjuvarna. SvD(A) 1929, nr 307, s. 3. Folk gingo av och an (på julgransmarknaden), valde och ratade och köpslogo. Krusenstjerna Fatt. 1: 223 (1935). — särsk.
a) med avs. på mat, dryck, njutningsmedel o. d. Skulle något tienstehion oskiähligen rata Husbondens kost .., plickte då (osv.). StadgTjänstef. 1723, s. B 3 a. Axen på .. (råghalmen) äta Fåren .. och rata sjelfva stråna. Hastfer Får 194 (1752). (Vår prost) ratar icke buteljen. Fröding Guit. 28 (1891). Bolin VFöda 118 (1933).
b) med avs. på människor. CupVen. A 4 b (1669). (Biskopen kunde) icke .. rekommendera .. (adjunkten) till sacellanien emedan han .. annorstädes blifvit ratad. Johansson Noraskog 3: 234 (i handl. fr. 1674). Den medelålders mannens lilla stolthet över att inte ratas av en ung kvinna. Blomberg FlodStig. 249 (1933). särsk. i uttr. rata ngn för ngn, ss. beteckning för att ngn försmår ngn o. i stället väljer ngn annan. Fredin Dan. 10 (1889). Väljarna (började vid riksdagsmannaval) att rata dem (dvs. ”herremännen”) för ”rena bönder”. SvFolket 10: 27 (1939).
c) (mera tillf.) oeg. l. bildl., med saksubj. Det, att sågen icke ratar krokuga trän, det klyfningen måste göra. Barchæus LandthHall. 64 (1773). Öfversättningen .. ratar .. icke att tillgripa ålderdomliga Svenska ord. Wirsén i 2SAH 56: 204 (1879).
2) anse som dålig, finna fel på (ngt), ogilla (ss. undermålig l. inkorrekt o. d.); ringakta, förakta; numera bl. ngn gg med anslutning till 1; förr äv. övergående i bet.: ogilla l. förkasta o. därför ändra på (ngt). Ryggia (rata) thet som krafftigt bör wara, thet står illa. Schroderus Comenius 900 (1639). The wrånga han fast hatar, / Och theras gierning ratar. Ps. 1695, 30: 4. Fåfängheten Bägge (dvs. brud o. brudgum) rata. Brenner Dikt. 2: 33 (1720). Det tyckes mig at I min ifver ratar. Knöppel Mannsschol. 49 (1741). Kellgren (SVS) 5: 443 (1790). Athenarne ratade sitt namn och ville ej kallas Ioner. Carlstedt Her. 1: 142 (1832); jfr 1. — särsk.
a) (†) med avs. på människor; jfr d. Att .. Capellanen wid Tutaryd, kan intet hafwa fördrag att rata och förachta mig. VDAkt. 1706, nr 123. (Jag) ratar .. ganska mycket alla dem, som umgås med .. vidskeppelse. Tessin Bref 1: 146 (1752). Därföre ratades Sten Sture den älldre af den tidens Fruntimmer. Botin Hem. 2: 124 (1756). Flertalet af de anförde predikanterne skulle i Tyskland .. ratas — för orthodoxiens skull i deras föredrag. Wieselgren SvSkL 1: 427 (1847); möjl. till 1 b.
b) (†) med avs. på pängar (särsk. mynt); särsk.: värdera lågt, i affärer räkna med lägre värde hos (mynt) än det nominella; möjl. äv.: avskaffa l. förbjuda (ss. undermålig); jfr c. JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 220. Ratade och förbudne Penningar. Stiernman Com. 3: 849 (1671). Att kiöpmännerna .. taga .. (myntet) upp för fullt och icke rata det i kiöp. LReg. 281 (1676). Desze Mynte-Tecken .. må ingen sig fördrista at rata, eller för den orsakens skull Priset på Warorne at stegra. PH 1: 1 (1718). SPF 1812, s. 386.
c) (†) underkänna l. utdöma (ngt) vid granskning l. inspektion o. d.; särsk. med avs. på persedlar l. inventarier l. varor; ofta i fråga om gesäll- l. mästarprov inom hantvärksskrån. Murenius AV 25 (1640). (Vid visitation) ratades .. kyrkiones inventarij kläder, som lågo lijka som draaf. Därs. 182 (1648). Masterne vore richtige, och ingen mastemakare hade dem ratat och casserat. RP 12: 316 (1648). Utlåtelse det Qvæstor oförswarl. handlade med sädens ratande med mera. ConsAcAboP 10: 21 (1709). Blifva Mästerprofven esomoftast oskäligt ratade. Kellgren (SVS) 4: 392 (1784).
d) (†) närmande sig l. övergående i bet.: kritisera (ngt l. ngn), klandra, angripa l. dyl. Thet gör min Siäl wee och stor oroo, / At iagh hoos them boor som Fredh hata, / Hälst medan iagh them aldrigh ratar. Kempe Psalt. 418 (1650). Hwem wil rata ett sådant rijm. Columbus Ordesk. 18 (1678). Stå och sqwallra i hwar gata / Och sin matmors seder rata. IHolmström (c. 1700) i 2Saml. 2: 93. Jag skulle knapt förmoda, thet någon .. Medicus til någon dehl skal thetta (arbete) kunna rata. Aken Landap. 15 (1747). (Sv.) Bästa sätt att rata är att göra bättre, (t.) es besser machen ist die beste Kritik. Möller (1807).
e) (†) övergående i bet.: sätta sig över l. nonchalera (ngt). Kempe Psalt. 462 (1650). (Det) bekom .. alltid den illa, som vågade rata (folkets) .. beslut. Botin Hist. 1: 278 (1789).
(1, 2 c) -GODS. ratade l. utdömda l. kasserade l. underhaltiga varor. Lind (1738). Han har sålt det bästa ur sitt magasin, der är intet annat öfrigt, än ratgods. Nordforss (1805). Björkman (1889).
1) (tillf.) till 1; dels ss. efterled i ssg, dels i uttr. ratare av ngt, person som försmår l. förkastar ngt. Johanson SpeglL 65 (1926). jfr mat-ratare.
2) (†) till 2 (c o.) d: kritiker l. dyl. En noga acktning jag på all ehr giärning gifver, / .. En ledsam Ratare. Düben Boileau Skald. 48 (1721; fr. orig.: Censeur). —
Spalt R 398 band 21, 1956