Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REGULADETRI re1gulad1etri4 l. reg1-, l. -ɯl- (règula de tri´Dalin), äv. (numera knappast br.) REGULADITRE -itre4 l. REGULADITRI -itri4 (re´-gula di tri´Weste), r. l. f. (AJGothus ThesArithm. 67 (1621) osv.) ((†) n. Dalin (1855), Cannelin (1921)); best. -n l. -en; pl. (i bet. 2) -er (Larsson PStåstdr. 106 (1924)). Anm. I ä. tid, innan det (förr alltid ss. tre l. två ord skrivna) uttrycket regula de tri (resp. regula detri) sammansmält till ett ord, användes äv. ss. oblik kasus formen regulam de tri (med lat. ack.-ändelse i det första ordet), t. ex. Luth Astr. 16 (1584: efter Regulam detri).
Ordformer
(regula de tre 1855. reguladetri (regula de tri, regula-de-tri) 1621 osv. reguladitre (regula di tre) c. 1820—1911. regula di tri 1807—1847)
Etymologi
[jfr t. regeldetri, mht. regula d’tre, regula detri, regel detri, regel de tre; av it. regola del tre, ä. it. regula de le tre cose (eg.: regeln om de tre sakerna) m. m.; jfr det av PMånsson ss. it. benämning anförda (regula) de tri (TMat. 1870, s. 243 (c. 1515)) samt nylat. regula (proportionum) de tribus, (proportions)regeln om de tre; till REGEL, sbst.1 (lat. regula, it. regola), lat. de resp. it. di (l., med artikel, del, delle), av, från, om (jfr DECIDERA m. fl.), o. TRE (lat. tres, abl. tribus, it. tre); jfr eng. rule of three, fr. règle de trois, mlat. regula trium rerum (eg.: de tre sakernas regel) m. m. samt sanskr. rāṡitraya, eg.: ”taltriad”, trairāṡika (gaṇita l. karman), eg.: (räkning) som avser tre tal]
i sht mat.
1) räknesätt (i sht förr äv.: princip l. regel för räknesätt) varigm man (utan användning av ekvation) med hjälp av tre givna storheter beräknar en fjärde sökt storhet som tillsammans med de givna bildar en proportion l. analogi; äv. (särsk. i uttr. sammansatt reguladetri) i utvidgad anv., om liknande räknesätt för beräkning av en storhet med hjälp av flera än tre givna storheter (varvid den sökta storheten kan erhållas gm två l. flera tillämpningar av det ovannämda räknesättet); jfr REGEL, sbst.1 II 1 b ϑ, o. GYLLENE, adj. 2 b. Enkel (l. vanlig), omvänd reguladetri, varvid den sökta storheten är direkt resp. omvänt proportionell mot den motsvarande storheten bland de givna talen. AJGothus ThesArithm. 67 (1621). Efter man här af tre gifna tal söker det fjerde, har denna regel icke obilligt fåt namn af Regula de tri. Palmquist Räkn. 136 (1750). Som Tabellerne (för de belopp som skola inbetalas) endast efter en viss pensions-summa äro uprättade, så utrönes, genom regula de tri, derefter värdet för alla andra tillåteliga pensions-summor. PH 13: 15 (1784). Omvänd regula de tri. NF 13: 848 (1889). Exempel på enkel reguladetri. SFS 1906, nr 10, s. 27. Sammansatt reguladetri. Furuhjelm Männ. 283 (1932). särsk. (mera tillf.) oeg. l. mer l. mindre bildl., om ngt som liknar l. påminner om reguladetri (t. ex. språklig analogi, problem i triangeldrama o. d.). EHTegnér i 3SAH 6: 440 (1891; i fråga om språklig analogi). Historien om han och hon och den tredje är en regula de tri, äldre än den matematiska. Lindqvist Herr. 235 (1917).
2) (föga br.) i pl.: reguladetriuppgifter, reguladetriproblem. De värsta reguladetrierna som endast några få (elever) kommo igenom. Larsson PStåstdr. 106 (1924).
Ssgr (till 1; i sht mat.): REGULADETRI-EXEMPEL. jfr exempel 1 b. Siljeström SamlRäkneex. II (1870). —
-FORM. (mera tillf.) om den form (se d. o. I 3) för uppställning o. lösning av ett problem som användes vid reguladetri. Zweigbergk Räkn. 115 (1856). —
-FRÅGA, r. l. f. (mera tillf.) jfr fråga, sbst. 3, o. -problem. Falck Aritm. 234 (1830). —
-METOD(EN). metod(en) att lösa problem medelst reguladetri. Bergqvist UndPlanRealsk. 44 (1906). —
-PROBLEM. problem som löses (l. är avsett att lösas) medelst reguladetri. Ryding Carlyle Sart. 97 (1903). —
-RÄKNING. (räkning medelst) reguladetri. Nyström LbAritm. 80 (1853). —
-TAL. jfr -exempel, -problem. Zweigbergk Räkn. 81 (1839). —
-UPPGIFT~02, äv. ~20. jfr -exempel, -problem. Berg Räknel. 128 (1888).

 

Spalt R 869 band 21, 1957

Webbansvarig