Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RINKA riŋ3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. rinka; jfr d. rink, hopringlat rep; sammanhörande med sv. dial. rinka, d. rinke, ringla ihop (rep o. d.); sannol. avledn. av RING, sbst.1]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) bunt l. ring som bildas av ett hopringlat rep o. d.; äv. om slinga av ett rep o. d. Den färdiga linan, som lades ihop i en ”rinka”, skulle .. ligga i blöt ungefär en halv dag. SkrGbgJub. 19: 252 (1923). När vi fått till oss snurrevaden .., hann vi inte lyfta undan den sista rinkan av snurretåget. Hasslöf SvVästkustf. 235 (1949).

 

Spalt R 2099 band 22, 1958

Webbansvarig