| Publicerad 1960 | Lämna synpunkter |
RYSLIG ry3sli2g, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) RYSELIG ry3selig2, adj. -are. adv. -A (†, Landsm. VIII. 3: 153 (1899)), -EN (†, Wedberg 1HD 394 (i handl. fr. 1803), NyktHärold 1833, nr 4, s. 1), -T (Eurén Kotzebue Orth. 1: 53 (1793) osv.).
1) som framkallar l. är ägnad att framkalla rysningar av skräck l. avsky o. d.; skräckinjagande, fasaväckande, fruktansvärd, skrämmande, ohygglig, hemsk; avskyvärd, vidrig, vedervärdig; äv. med svagare bet., utan bestämd avgränsning från (o. numera ofta med mer l. mindre tydlig anslutning till) 2. Möller (1790). Gräsbranden .. gifver en rysligt skön blick. Ödmann MPark 264 (1800). Hvad ryslig tomhet / Skall hans lågande själ ej kring sig finna! Stagnelius (SVS) 1: 354 (c. 1815). Liket (blev) på ett rysligt sätt sönderstympadt. Kolmodin Liv. 3: 71 (1832). Denna rysliga hotfulla fjällvägg. Wulff Petrarcab. 117 (1905). Rysliga lejon förstås ej djärfs jag att reta. Janzon Prop. 2: 63 (1908). särsk.
a) om person, dels i fråga om utseende: vederstygglig, vidrig, dels med särskild tanke på moraliska egenskaper: omänsklig, vild, grym, barbarisk. En ryslig tyrann. Nordforss (1805). På mera ryslig menskoätt / Sin stråle Dagen aldrig fällde. Leopold 6: 356 (1823). Baschkirer och vilda Kalmucker, / Rysliga, svarta som sot. Runeberg (SVS) 3: 251 (1841). Onaturliga, rysliga, djuriska skurk! Hagberg Shaksp. 11: 20 (1851). En av de rysligaste typerna i författarens bovgalleri. Östergren (1937).
b) om (brottslig) handling o. d.: skändlig, neslig, omänsklig, grym. (Att) begå ett så rysligit brott, en så grof nedrighet. Kellgren (SVS) 6: 8 (1770). De mest afskyvärda och rysligaste illgerningar. Rademine Knigge 3: 76 (1804). En ryslig anläggning, att genom krut spränga Konungen, Kronprinsen och hela det församlade Parlamentet i luften. Ekelund NAllmH 1: 105 (1833). ÖoL (1852).
2) (i sht vard.) med försvagad bet., ss. uttr. bl. l. väsentligen för den talandes känslor (inför ngt obehagligt l. klandervärt): förskräcklig, horribel; stundom: chockerande l. smaklös; äv. i rent förstärkande betydelse. Det var .. ett rysligt ämne som Acad. utsatt för de stackars Poëterna. Tegnér (WB) 4: 245 (1822). En rysligt ihållande vinter! Geijer Brev 251 (1829). En ryslig mängd åskådare. Reenstierna Årstadagb. 3: 298 (1835). Rysliga svordomar. Segerstedt Händ. 14 (1920, 1926). En ryslig liten plugghäst. Siwertz JoDr. 29 (1928). Ett rysligt otrevligt samhälle. Lagergren Minn. 8: 43 (1929). — särsk.
a) i uttr. vara ryslig (i) att (osv.), i fråga om att göra ngt till övermått l. överdrift: vara förskräckligt begiven på att (osv.). Han är ryslig att äta. Dalin (1855). Han är ryslig att supa. Engström 2Bok 81 (1909). Östergren (1937: ryslig (i) att).
b) ss. adv. i rent förstärkande betydelse (utan tanke på ngt direkt obehagligt l. klandervärt, äv., vard., i fråga om ngt gott l. lovvärt l. beundransvärt): ofantligt, kolossalt, mycket, synnerligen, utomordentligt, i (allra) högsta grad. Knorring Torp. 2: 242 (1843). Hon är rysligt lik Mamsell E. F. G. öfver munnen. Nordstjernan 1844, s. 17. (Kostymbalen skulle bli) ”alldeles rysligt rolig, gudomligt rolig”, sade unga flickor. Bremer Hertha 5 (1856). Jag (har) så rysligt många fel, och hon är så rysligt fullkomlig. Topelius Vint. I. 1: 270 (1859, 1880). Jag tycker rysligt mycket om henne. Strindberg Brev 1: 205 (1875). Han .. läste rysligt mycket böcker. Dens. RödaR 179 (1879). Det var en gång för rysligt längesen. Lindström Leksaksb. 26 (1931).
1) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara ryslig. I den stund, då dödens smärta / Mig omger med sin ryslighet. Lenngren (SVS) 2: 395 (1797); jfr Ps. 1937, 541: 2. Det är förunderligt med hvad resignation flickor i allmänhet underkasta sig rysligheten af ett giftermål. Tegnér (WB) 6: 503 (1830).
2) konkretare, om sak l. företeelse l. händelse o. d. som ter sig ryslig. Själen .. flyger .. bort från jordens rysligheter. Lidner 3: 351 (c. 1785). Fatalism, Atheism, Pantheism och många andra rysligheter. SKN 1841, s. 267. När glömmer man de rysligheter man utstått? Blanche Band. 36 (1848). Linder Tid. 41 (1924; om tavla). Alla de rysligheter en medicinare måste uppleva under sina studier. Thorén Herre 44 (1942).
Spalt R 3392 band 23, 1960