Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÅDA rå3da2, oböjl. sbst.4
Etymologi
[jfr sv. dial. ta råde l. råe l. råa (på ngt); till RÅD, sbst.3 (jfr RÅD, sbst.3 11), l. RÅDA, v.1 (jfr RÅDA, v.1 1 l, 4 b slutet, 6 d)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. taga råda, ta makten l. befälet l. kommandot; taga råda på ngn l. ngt, rå på l. ta rätt på ngn l. ngt, vinna över l. klå ngn, bemästra l. klara ngt. Dessa gossar förmenade sig böra vara de andras herrar, och de togo verkligen råda. Carlstedt Her. 2: 382 (1833). Nog tar jag råda på en stock som den här. Johansson RödaHuv. 1: 46 (1917). Att folk slogs, att den ene tog råda på den andre, knäckte revbenen på honom eller rentav slog ihjäl honom, det var ju ingen ovanlig sak. Wester Reymont Bönd. 2: 77 (1924).

 

Spalt R 3542 band 23, 1961

Webbansvarig