schizo- | SAOB

Publicerad 1965

SCHIZO- skit1so- l. -ω-.

Ordformer

(schizo- 1852 (: schizocarpiske, pl.) osv. scizzo- 1912 (: scizzophreni). skizo- 1926 (: skizofreni))

Etymologi

[jfr t., eng., fr. o. nylat. schizo-; till gr. σχίζω, klyver (se SCHISMA), efter mönster av sådana förleder som ORTO-, SARKO-. — Jfr SCHIZOID, SCHIZONT]

ss. förled i ssgr, betecknande ngt ss. kluvet l. splittrat o. d.

Ssgr: SCHIZO-FASI -fasi4, r.; best. -en l. -n. [jfr t. schizophasie, eng. schizophasia, fr. schizophasie, nylat. schizophasia; sannol. av -fasi i afasi (nylat. aphasia, gr. ἀφασία), till gr. φάσις, tal, till den rot som föreligger i gr. φημί, talar, lat. fama (se famos), fatum (se fatal) o. i bön, sbst.1] psykiatr. om det förvirrade l. förryckta talet l. sättet att tala i vissa framskridna fall av schizofreni (med i övrigt jämförelsevis välbevarade själsfunktioner). Wernstedt (1943). —

-FATISK -fa4tisk, adj.; adv. -t. [till gr. φατός, talad l. som kan sägas, till φημί, talar (se -fasi)] psykiatr. som präglas av schizofasi. Patienten nedskriver sina schizofatiska utgjutelser på ett ganska sinnrikt sifferchiffer. SvD(A) 1935, nr 229, s. 7. —

-FREN -fre4n, adj.; adv. -t. (äv. -phren) [jfr t. schizophren, eng. schizophrene, fr. schizophrène; till gr. φρήν (gen. φρενός), sinne (se frenesi); jfr -freni] i sht psykiatr. som lider av schizofreni; som har samband med l. präglas av l. är utmärkande för schizofreni; äv. i substantivisk anv.: schizofreniker. Den själströtte Frödings schizofrena tendenser. BGadelius i OoB 1915, s. 354. Av de underliga tankekoncentraten, förbluffande språkliga fullträffarna (m. m.) .. under samtalet med en gammal schizofren kan en tänkande människa verkligen många gånger lära sig mera .. än av (osv.). Hylander Kretschmer Psykoterap. 177 (1951). PedT 1959, s. 61 (om sjukdom). —

-FRENI -freni4, r.; best. -en l. -n; pl. (om fall av schizofreni) -er. (äv. -phreni) [liksom eng. schizophrenia o. fr. schizophrénie av t. schizophrenie, bildat till gr. φρήν (gen. φρενός), sinne (se frenesi), o. tidigast använt 1911 av den schweiziske psykiatrikern Eugen Bleuler; jfr -fren] i sht psykiatr. sinnessjukdom som (med bibehållen klarhet i medvetandet) tar sig uttryck i psykiska splittringsfenomen l. söndringsprocesser (förändringar i associationsförlopp o. logisk uppfattning, splittring i viljelivet o. d.) o. ofta slutar i ett tillstånd av (höggradig) slöhet; särsk. om (det stadium i sjukdomen när) splittringsfenomen (uppträda); själsklyvning, personlighetsklyvning. Gadelius Tro 1: 114 (1912). Wirgin Häls. 4: 134 (1939). särsk. konkretare, om enskilt fall av schizofreni l. om person som insjuknat i l. lider av schizofreni. Ett icke obetydligt antal av färska schizofrenier tillfrisknar eller förbättras spontant. SocÅb. 1945, s. 61. Kanske någon undrar .. om man verkligen .. tycks ha räddat några av de begynnande schizofrenierna eller de ”känslokalla psykopaterna” åt ett normalt liv. Vi 1952, nr 22, s. 25.

Ssgr (i sht psykiatr.): schizofreni-artad, p. adj. som är av schizofren natur, schizoid. Wernstedt (1951).

-fall. jfr fall XII 4 f o. schizo-freni slutet. UNT 1938, nr 240, s. 1.

-forskning. SvLäkT 1935, s. 1257.

-problem. särsk. i sg. best., om problemet rörande orsaken till schizofreni. Hygiea 1928, s. 881.

-terapi. SvLäkT 1935, s. 765. —

-FRENIKER -fre4niker, m.||ig.; best. -n; pl. =. [jfr eng. schizophrenic; till -fren o. -freni] i sht psykiatr. person som lider av schizofreni. SvDÅb. 16: 137 (1939). —

-FRENISK -fre4nisk, adj. [jfr eng. schizophrenic, fr. schizophrénique; till -fren o. -freni] (mera tillf.) schizofren l. schizofreniartad. Engström Aftongl. 134 (1932). —

-FYT -fy4t, r.; best. -en; pl. -er. [jfr t. schizophyt, eng. schizophyte, fr. schizophytes, pl.; till nylat. schizophyta, pl.; senare leden av gr. φυτόν, växt (se hydro-fyt)] bot. växt som förökar sig gm klyvning av cellerna; särsk. i pl., ss. namn på avdelningen Schizophyta av kryptogamerna, klyvväxter. 2NF (1916; i pl.). —

-GEN -je4n, adj. [jfr t. schizogen, eng. schizogenic; till gr. –γενής, född m. m. (se halo-gen)] bot. om intercellularrum o. d.: uppkommen gm klyvning av cellväggar; äv. om (sätt för) uppkomst av intercellularrum: som har samband med klyvning av cellväggar. Håligheten (dvs. en sekretbehållare) kan uppstå på schizogen väg. 2NF 24: 1501 (1916). VäxtLiv 5: 413 (1940; i pl., om hartsgångar). —

-KARPISK -kar4pisk, adj. (äv. -carp-) [jfr eng. schizocarpic] bot. adj. till -karpium. Fries BotUtfl. 2: 152 (1852; i pl., om frukter). —

-KARPIUM -kar4pium, äv. —302, n.; best. -iet; pl. -ier. [jfr t. schizokarpium, nylat. schizocarpium; senare leden till gr. καρπός, frukt (se karpo-)] bot. klyvfrukt. VäxtLiv 4: 258 (1938). —

-TYM -ty4m, adj. o. sbst. m.||ig.; ss. adj. med adv. -t; ss. sbst. best. -en, pl. -er. (äv. -thym) [liksom eng. o. fr. schizothyme av t. schizothym, bildat till gr. ϑυμός, ande, själ, o. tidigast använt 1921 av den tyske psykiatrikern Ernst Kretschmer] psykol.

I. adj.: som företer l. utgör l. har avseende på karaktärs- l. temperamentsdrag vilka äro väsensbesläktade med symtomen för schizofreni; särsk. dels om person, dels om temperamentstyp l. läggning o. d.; jfr schizoid. Pehrson Kretschmer Kroppsb. 210 (1926; i pl., om människor). En schizotym läggning. 2SvUppslB 15: 784 (1950).

II. sbst.: person som är schizotym (i bet. I). Gästrin Kaila PersPsyk. 116 (1935). —

-TYMI -tymi4, r.; best. -en l. -n. [jfr t. o. fr. schizothymie, eng. schizothymia; till -tym] psykol. egenskapen att vara schizotym (se d. o. I); schizotym läggning. Brandell Karakt. 111 (1941). —

-TYMIKER -ty4miker, m.||ig.; best. -n; pl. =. [jfr t. schizothymiker; till -tym o. -tymi] (mera tillf.) psykol. = -tym II. Pehrson Kretschmer Kroppsb. 172 (1926).

Spalt S 1406 band 24, 1965

Webbansvarig