Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SELEKTOR seläk3tor2, stundom 040, r. l. m.; best. -n; pl. -er sel1ektω4rer l. se1l-.
Etymologi
[jfr eng. selector, fr. sélecteur; av lat. selector, utväljare, vbalsbst. till seligere (se SELIGERA)]
1) telef. i selektortelefonsystem: apparat (relä) som dirigerar de från en anropande telefonapparat inom systemet utgående impulserna så att de inkomma endast på den avsedda mottagarapparaten, väljare; jfr SELEKTIV 1 c. TT 1902, M. s. 152. SJPubl. Utredn. 1943, 2: 223.
2) (mindre br.) el.-tekn. på radiomottagare: anordning l. reglage för avstämning (dvs. avpassning av det elektriska svängningssystemet till resonans med sändarstationens frekvens). Levander o. Wessén VOrd (1932). Wessén VOrd (1961).
Ssgr (till 1; telef.): SELEKTOR-APPARAT. till selektortelefonsystem hörande telefonapparat. SJPubl. Utredn. 1943, 2: 149. —
-RELÄ. selektor. SEN 4201: 55 (1955). —
-TELEFONI. telefoni med användande av selektortelefonsystem. SvD(A) 1932, nr 268, s. 5. —
-TELEFONSYSTEM~10102. med selektor försett telefonsystem med ett antal till samma ledning kopplade telefonapparater. SJPubl. Utredn. 1943, 2: 144. —
-TILLSATS~02 l. ~20. selektor. SJPubl. Utredn. 1943, 2: 21.

 

Spalt S 1817 band 25, 1967

Webbansvarig