Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SEMEM seme4m, äv. -ä4m, n.; best. -et; pl. = (Östergren (1938) osv.), äv. (numera föga br.) -er (Noreen VS 5: 6 (1904), Östergren (1938)).
Etymologi
[bildat till sådana ord som SEMANTIK, SEMASIO-LOGI, SEMOLOGI efter mönster av orden FONEM o. MORFEM (o. tidigast använt av A. Noreen); jfr äv. (det senare uppträdande) eng. sememe]
språkv. om ett tankeinnehåll l. ett betydelseinnehåll uttryckt i (godtycklig) språklig form; betydelse av l. hos ett morfem. Ett visst bestämdt betydelseinnehåll i språklig dräkt kallas, oberoende af hvilken språklig form det är iklädt, ett semem. Noreen BetydL 3 (1901). Ordet triangel i dess vanliga betydelse af tresidig rätlinig figur är .. liksom nämnda treledade ordfogning ett semem och just precis samma semem som denna, eftersom ju de båda uttrycken ha alldeles samma betydelse. Dens. VS 5: 6 (1904). NysvSt. 1962, s. 39.

 

Spalt S 1832 band 25, 1967

Webbansvarig