| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
förhållandet att sina (se SINA, v. I) l. ha sinat l. vara avsinad; särsk. (o. numera nästan bl.) i förbindelsen i sin, dels: i avsining, dels liktydigt med: avsinad.
1) motsv. SINA, v. I 1 a (nästan bl. i fråga om djur, särsk. ko); särsk. i uttr. stå l. vara, äv. ligga i sin, ha sinat av, stå l. vara avsinad, gå l. komma l. falla l. bliva i sin, (så småningom) upphöra att mjölka, sina av, lägga i sin, i sht förr äv. sätta på sin, få (djur) att sina av. The ikalfwa koerna miölkar man i thet längsta, låtandes them knapt 8 wekor stå i sin. Broocman Hush. 3: 7 (1736). Koen bör ej efterlåtas hastig Sin. Dahlman Reddej. 32 (1743). Blott då .. (kor av mjölkras) äro i sin, lägga de på hullet, för att åter sedan mjölka det af sig. Juhlin-Dannfelt 274 (1886). Strindberg Hems. 52 (1887: sätta). Dens. Skärk. 169 (1888: föllo). Björkman (1889: ligga). Det där gamla Vehultakräket får vi allt låta slaktarn ta hand om. .. Jämt i sin, aldrig i kalv. Oliv Röst. 27 (1929). För att förekomma att suggan (som mist sina grisar) skulle få juverinflammation måste hon handmjölkas av människorna, och sakta och försiktigt läggas i sin igen. Schulze BöndSvFinl. 102 (1935). jfr: (Sv.) Siin, (lat.) pecus lacte carens. Aurivillius Cog. 27 (1693). — särsk. (mera tillf.) i uttr. vara i sin, om kvinnobröst: ge mindre l. ha upphört att ge mjölk. Summor som skulle förslå att hålla en million hinduiska mödrar, vilkas bröst nu äro i sin, i amdugligt skick i fjorton dagars tid. Almqvist Comfort Routl. 152 (1913).
2) motsv. SINA, v. I 2 a; särsk. i uttr. bringa i sin, komma (källa o. d.) att sina, gå i sin, (så småningom) upphöra att ge vatten, sina av. Wilhelm BerByn 229 (1929: gick; om källa). (Ån) är snart bara en bäck, .. utdikningen bringar källorna i sin. Nilsson HistFärs 94 (1940).
3) motsv. SINA, v. I 3; särsk. i uttr. stå i sin, stå avsinad, (ha börjat) tryta, råka i sin, komma att sina. Jag måste ock tro, att mormors visthus ingalunda stodo i sin, då jag hör henne .. berätta att .. 38 stycken nötkött och skinkor (saltats ner). Lagus Pojk. 32 (1904). Medan svensk folktroforskning för närvarande tycks ha råkat i sin, kan man glädja sig åt en riklig produktion inom denna ämneskrets bland baltiska och finska forskare. Rig 1950, s. 127.
-TID. tid under vilken djur (särsk. ko före kalvningen) står i sin, sinperiod; jfr sinings-tid. LAHT 1901, s. 311.
Spalt S 2522 band 25, 1967