Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRIDFINNE skri3d~fin2e, äv. (numera bl. tillf.) SKREDFINNE skre3d~ l. SKRICKFINNE skrik3~ l. SKRITFINNE skri3t~, förr äv. SKRIKFINNE, m.||ig.; best. -en; pl. -ar; äv. (tillf.) SKREREFENNER skre3re~fän2er l. ~fen2er, pl.
same; oftast i pl. (o. stundom med innebörden fattad o. modifierad på olika sätt); numera nästan bl. använt för att återge motsv. benämning hos latinska l. grekiska författare. Landsm. XVII. 1: 67 (1671). Düben Lappl. 358 (1873). Boberg FjällmF 97 (1930; sg.). Namnet ”skridfinnar” .. (för) lapparna .. uppträder förutom hos .. Prokopios och Paulus Diaconus även hos en del andra medeltida författare, tidigast kanske hos Jordanes. PåSkid. 1931, s. 10. Längst uppe i norr ligger (enl. Olaus Magnus i hans historia om de nordiska folken) Biarmia. Mellan detta och det nordligaste Norge, som av Olaus kallas Finnmarken, bo skridfinnarna eller lapparna. Richter GeogrH 48 (1959).
Anm. Ss. benämning på lapska fjäll användes hos Spegel GW 233 (1685) Skrikke-Fiellen, pl. best.; ordet torde vara bildat till förleden i SKRICK-FINNE (se ovan) o. i nylat. Scricfinnia, ss. namn på den nordligaste delen av de nordiska lappmarkerna (hos OMagnus).
Spalt S 4813 band 26, 1973