Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKROV- skrå4v~.
ss. förled i ssgr, med förstärkande innebörd l. i anv. som nära ansluta sig härtill; särsk.: ytterst, i hög(sta) grad; propp-; jätte-.
-KARL. (†) utomordentligt duktig l. skicklig l. förträfflig karl. SvTyHlex. (1851). Ahlman o. Forsman (1885). —
-MÅL. (fullt br.) (mycket) bastant mål, rejäl bukfyllnad; äv. bildl.; jfr skrov 3 b. Få sig, ta sig ett skrovmål. Braun Borup 21 (1860). Nu kom Gråbergsbjörnen lunkande genom fjällskogen, träffade på den nyss döda älgen och försummade ej att .. göra sig ett skrovmål. Behm NordDäggdj. 13 (1922). SvD(A) 1932, nr 337, s. 6 (bildl.). jfr: (I hamnen) kan man .. se .. vittfarna .. ångare, som i ordets dubbla bemärkelse tagit sig ett skrovmål av .. bomull och .. pappersmassa. TurÅ 1938, s. 236; jfr skrov 4. —
-TUR. särdeles l. fantastisk tur (med ngt), bondtur, jättetur, svintur. Sällberg Långv. 134 (1894). MellSkåne 1939, nr 167, s. 3. —
Spalt S 5003 band 26, 1973