| Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
SLADDRIG slad3rig2, adj.2 -are. adv. -T.
som saknar (tillbörlig) fasthet, spänst o. styrsel, slankig; slapp l. slak o. d.; i sht om ngt som består av en mjuk massa o. d. (i sht om tyg); jfr SLATTRIG, SLIDDRIG, SLIRVIG. Schultze Ordb. 4558 (c. 1755). För klent bindgarn gör (bok)ryggen för lös och sladdrig. Key Amatörbokb. 38 (1916). Funch Temp. 146 (1921; om svampar ingående i soppa). Ett tunt och sladdrigt köptyg. TurÅ 1936, s. 281. Edlund Chandler EneDöd 233 (1952; om badrock). En däven senvinter med gult, sladdrigt fjolårsgräs på den kallfuktiga marken. Selander LevLandsk. 75 (1955). — särsk.
a) om person l. om djur l. om kropp l. kroppsdel o. d. hos person l. hos l. från djur. (Tedrickning åstadkommer) en blek och glåmig complexion, samt löst och sladdrigt kött. Westerdahl Häls. 204 (1764). VeckoskrLäk. 5: 394 (1784; om sjukligt förändrade lungor blottlagda vid obduktion). (Den gamla lappkvinnan) hade grå kolt och från hennes hals, hvilken liknade grodskinn, nedhängde ett par stora, sladdriga bröst. Düben Lappl. 175 (1873). Gammal fisk känns lös och sladdrig i köttet. Bolin VFöda 219 (1933). ÖgCorr. 1965, nr 125, s. 12 (om karl).
b) med mer l. mindre abstr. huvudord; äv. i överförd l. bildl. anv. Kleen Kvinn. 247 (1910; om jugendstilens stilisering). Stellan kom fram och lade på sitt lösa sladdriga sätt armen om Elias’ axlar. Krusenstjerna Pahlen 7: 345 (1935). Östergren (1941; om hållning). Aronson FjärdeVäg 27 (1950; om fetma). Björn Adegrens kolorism är lös och uppluckrad, men gör ändå inget sladdrigt intryck, färgerna är inte uppstrukna på måfå. DN(A) 1965, nr 12, s. 4.
c) ss. adv. Dahlman Reddej. 197 (1743). Hans kostym är opressad och hänger sladdrigt. Blomberg Pass. 88 (1934).
Spalt S 6258 band 27, 1976