| Publicerad 1976 | Lämna synpunkter |
SLANG slaŋ4, sbst.3, r. l. m.; äv. (numera föga br.) SLANGER slaŋ4er, n. (Widekindi KrijgH 259 (1671), Björkman (1889)) l. r. l. m. (Sundén (1891), Lundell (1893)); förr äv. SLANGEN, sbst.
om (dåligt) sällskap; i förb. med prep. i, företrädesvis (o. numera bl.) i sådana uttr. som slå sig l. ge sig l. komma, förr äv. inlåta sig l. begiva sig l. lägga sig l. råka i slang med ngn, slå sig ihop l. ge sig i lag l. komma i lag (äv.: inleda l. komma i samtal) med ngn (i sht ngn som uppfattas ss. socialt l. moraliskt lågtstående); förr äv. i uttr. gå l. vara i slang med ngn, vara i lag l. umgås med ngn. (Jacob De la Gardie) wille intet .. giärna inlåta sigh i något slanger medh then bemälte Demetri (dvs. en rysk tronpretendent). Widekindi KrijgH 259 (1671). CGyllenborg Vitt. 255 (1721: begifva mig i slanger med). Jag will intet lägga mej i slanger med honom. Gyllenborg Sprätth. 72 (1737). Nordforss (1805: Wara i slanger med). Weste (1807: gå i slanger med). Ser du då intet hvad jag råkat i för slanger? Blanche 1844—1845 10 (1845). (Kaptenen frågade:) Huru kom Klippenfelt i slang med er (dvs. matroserna)? Sparre Sjökad. 122 (1850). Nu gaf han sig i slangen med andra tjufvar och stal öfverallt. Bondeson MVK 157 (1885, 1903). Agrell Sthm 242 (1892: råkat i slanger med). En liten livshungrig pojke som slog sig i slang med mig på vägen ner mot bryggan och genast duade mig. Ekelöf Utflykt. 16 (1947).
Spalt S 6436 band 27, 1976