Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLISKA slis3ka2, v.1 -ade; äv. SLISKAS slis3kas2, v. dep.1 -ades. vbalsbst. -ANDE; jfr SLISK, sbst.2
Ordformer
(-a 1798 osv. -as 1924)
Etymologi
[sv. dial. sliska, sliskas; jfr dan. o. nor. sleske, nor. dial. sleiska, sliske; till SLESK; med avs. på formerna med i jfr GISPA, SINKA, v.1, m. fl. — Jfr SLISKER, SLISKIG, adj.1]
(vard.) intr., äv. ss. dep.: uppträda l. tala inställsamt l. lismande l. fjäskigt l. [delvis möjl. (med tanke på kyssar o. d.) utgående från SLISKA, v.2] smeksamt l. kelet; äv. dels i uttr. sliska (äv. sliskas) med ngn, kela l. dalta med ngn (på ett överdrivet sätt), dels i uttr. sliska med ngt, (överdrivet) känslosamt l. pjunkigt tala om l. syssla med ngt. (Pilten som blivit yngling) Tröttnar vid at evigt sliska, / Blir på sonlig vördnad njugg. Lenngren (SVS) 2: 216 (1798). (Notarien) sliskar i sin okunnighet med ”folkets” dygder. NordT 1885, s. 611. Wester Reymont Bönd. 2: 27 (1924: sliskas med). Antonius, han mår utmärkt av att bli kysst och att man sliskar med honom. Krusenstjerna Fatt. 1: 174 (1935).
Ssg (Anm. Ssgn kan äv. hänföras till slisk, sbst.2; jfr äv. den under d. o. anförda ssgn): SLISKE-PELLE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) man som (gärna) sliskar (med flickor). Wranér HelgdHvard. 40 (1893).

 

Spalt S 6673 band 27, 1977

Webbansvarig