Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMACK smak4, sbst.1, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -ar (HC12H 3: 177 (c. 1710) osv.) ((†) -er, förr äv. att hänföra till sg. smacka, RA II. 2: 84 (1617), Chapman Skeppsb. 82 (1775); -or (se nedan)); äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i bet. 2) SMACKA smak3a2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (förr äv. att hänföra till sg. smack, Stiernman Com. 2: 661 (1651) osv.), förr äv. -er (se ovan).
Ordformer
(smack (-kk) 1691 osv. smacka 1623 osv. smacke 1729, 1767. smacker, pl. 1617–1775. smaka 1629)
Etymologi
[sv. dial. smack, sprisegel, eka, smacka; liksom ä. d. smak, bojortsegel, d. smakke, sprisegel, smack, nor. smakke av lt. smacke, gaffelsegel, smack, (lt. smack, smack, l. nl. smak, motsv. t. schmack, schmacke, fyrhörnigt segel, smack, o. det från nl. (l. lt.) lånade eng. smack, till mlt. smacken resp. mnl. smacken, smälla (se SMACKA, v.1); med urspr. bet.: smacksegel, varvid bet. ”båt med sådant segel” utlösts ur lt. smaksegel, nl. smakzeil (se SMACKSEGEL)]
1) sjöt. om olika båtar med spri- l. gaffelsegel; särsk. dels om flatbottnat, brett o. rundgattat (vanl. galeastacklat) fraktsegelfartyg för kustfart, dels (o. i fråga om moderna förh. företrädesvis) om tvåmastat segelfartyg för fiske med galeas-, jakt-, ketsch-, kutter- l. yawltackling (i Nederländerna ofta med svärd på sidorna), i sht om sådant segelfartyg med förlig stormast med gaffel- o. toppsegel samt (vanl. akter om rodret placerad) gäckmast. RA II. 2: 84 (1617). Nu upå timman kom Isbrandz smaka hitt till .. (Danziger Haupt), full lastad mäd Råståkeröll. OxBr. 6: 54 (1629). (I Gbgs hamn) lågo små fartyg, i synnerhet Holländska Smacker, som afhämtade Ost-Indiska Varor. Hasselquist Resa 7 (1749). (En holländsk) Smack är ungefär som en koff, rundgattad för och akter. Mesanmasten står långt akter tätt vid häftbalken. Svärd på sidorna. Lavén Sjöv. 27 (1853). Smack .. (är) benämning på ett ketch- eller yawlriggat fiske- eller lastfartyg. SohlmanSjölex. (1955). — jfr FISK-, FISKAR-, SEGEL-, VÄSTKUST-SMACK.
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om roddbåt för fiske; eka (se EKA, sbst.1 1). Hyltén-Cavallius Vär. 1: II (1864; från Södermanl.). Sparre Gammalvals. 25 (1919; om roddsump; från Mälarområdet). Fatab. 1958, s. 193 (från Ängsön i Mälaren).
3) [jfr motsv. anv. i ä. eng.] (mera tillf.) om roddbåt använd ss. skeppsbåt (se d. o. 1) på större fartyg. Lidman Lågan 114 (1952; tillhörig bärgningsfartyg).
Ssgr (till 1; sjöt.): SMACK-BÅT. (numera bl. tillf.) smack; jfr -fartyg, -skepp. Gosselman Erth. 26 (1842). —
-FARTYG~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) jfr -båt. GT 1788, nr 60, s. 4. —
-RIGG. rigg kännetecknande för smack; särsk.: rigg kännetecknad av storsegel med gaffel o. bom. Hägg Segel 112 (1935; om förh. i Engl.). —
-RIGGAD, p. adj. om segelfartyg: som för smackrigg. Hägg Segel 112 (1935; om förh. i Engl.). —
-SKEPP. [jfr d. smakskib, lt. o. nl. smakschip] (numera bl. tillf.) jfr -båt. Calonius 4: 441 (1798). —
-SKEPPARE. [liksom d. smakskipper sannol. av (en lt. motsvarighet till) nl. smakschipper] skeppare på smack. Lind (1749). —
-STEK. (†) om hakstek utgörande nackslag (se d. o. 3) l. bonde (se d. o. 6) l. liknande stek; jfr holländare 4 b, kräng-stek. Röding 1: 732 (1794). Jungberg (1873). —
-TYP. båttyp som smackarna utgör l. tillhör; typ av smack. AB(L) 1895, nr 260, s. 2. (Haneson o.) Rencke Bohusfisk. 208 (1923).

 

Spalt S 7406 band 28, 1979

Webbansvarig