Publicerad 1984   Lämna synpunkter
SPILTUN, sbst.2 (sbst.1 se SPILA, sbst. ssgr), n.; best. -et; pl. = (VDAkt. 1705, nr 324, Syneprot. (1704), Därs. 1715, Syneprot. F III 7).
Ordformer
(spil- 1583—1715. spill- 1652—1676)
Etymologi
[sannol. ombildning av SPILTA, sbst., med anslutning till SPIL-TUN, sbst.1; möjl. dock (delvis) identiskt med SPIL-TUN, sbst.1]
(†) spilta (se SPILTA, sbst. 1). Tå kom en benemdh Jönns Olsonn i stallenn till honom, tär han stodh i spiltunet. VadstÄTb. 78 (1583). VDAkt. 1715, Syneprot. F III 7.

 

Spalt S 9683 band 29, 1984

Webbansvarig