| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
STARR star4, sbst.2, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. (om olika slag l. fall) -ar.
i sht oftalm. om olika ögonsjukdomar (hos personer, äv. hos djur) som medför (partiell) blindhet; utom i a—c o. i skildring av ä. föreställningar o. förh. numera företrädesvis om grå starr (se a α); äv. konkretare, om enskilt fall av sådan sjukdom. Medfödd starr, traumatisk starr. Mjuk starr, tidig grå starr som ännu icke fått hård kärna i linsen. Hård starr, grå starr kännetecknad av att hård kärna bildats i linsen. IErici Colerus 2: 249 (c. 1645; hos häst). Ett Italienskt nyss uppfunnit .. Pulwer .. conserverar Ögonen för allahanda Blindheter, och kan ingen få Starren som detta Pulver brukar. Key Inbjudn. 1892, s. 76 (i handl. fr. c. 1730). Berättelse om twänne anwuxne starrar. SvMerc. V. 2: 80 (1759). Collin Ordl. (1847). Hennes ögon äro gråa av starr, och hon ser inga svalor. Lagerlöf Troll 2: 191 (1921). Grumlingar i linsen benämna vi med ett gemensamt namn starr (grå starr, cataracta). Starrarna kunna vara partiella eller totala. Löwegren Oftalm. 414 (1923). — jfr BEN-, BLINDHETS-, BÄLTE-, GRÅ-, KAPSEL-, KORTIKAL-, KÄRN-, LINS-, MJÖLK-, NAFTALIN-, SKIKT-, ÅLDERS-STARR m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr.
α) [jfr t. grauer star] grå starr (förr äv. vit starr; jfr β), ögonsjukdom bestående i en grumling av ögats lins, varvid pupillen får en grå färg, åldersstarr. Dän grå starren. Schultze Ordb. 4972 (c. 1755). Cataracta, grå eller hvita starren. VetAH 1757, s. 94. Berzelius ÅrsbVetA 1836, s. 372 (hos björn). Den s. k. dykarsjukan är en yrkessjukdom, liksom grå starr hos glasblåsare. Wirgin Häls. 2: 222 (1931). En av de vanligaste och mest tragiska följderna av människans åldrande är den nedsättning av synen eller fullständiga blindhet, som beror på den s. k. grå starren. Fåhræus LäkH 2: 328 (1946).
β) [jfr ä. t. weisser star] (numera bl. veter.) vit starr (jfr α), ögonsjukdom karaktäriserad av vita, mattade fläckar i ögats hornhinna (utgörande ärrbildningar efter svåra ögoninflammationer), leukom. Kirstin Larszdotter från Skyllerstadh, hade .. aff hwijta Staren warit blind i 8 Åhr. Hiärne Suurbr. 176 (1680). Hwita Starren .. Är en icke sällsynt sjukdom bland wåra hästar och det merendels på båda ögonen. Florman Hushållsdj. 178 (1834). Björkman (1889).
γ) [jfr t. grüner star] grön starr, glaukom. Holmberg 1: 957 (1795). Membrana hyaloidea gulnar stundom hos gamla, hvilket bildar den så kallade gröna starren. Berzelius Kemi 6: 512 (1830). I glaskroppen kunna fläckar förekomma .. Pupillen får härvid ofta en grönaktig skiftning, hvarför man gifvit detta lidande namn af grön starr. Vennerholm o. Svensson 564 (1892). Grön och grå starr i ljuset av modern kammarvattenforskning. Bergstrand SvLäkS 113 (1958); jfr α. Lindskog o. Zetterberg (1981).
δ) [jfr t. schwarzer star] (numera bl. i skildring av ä. förh.) svart starr, ss. beteckning för var o. en av de olika ögonsjukdomar som medför (fullständig l. partiell) blindhet o. varvid ingen synbar förändring av pupillens färg äger rum (utan den förblir svart). Ögonens siukdomar, såsom rödhet, begynnelsen til staren, så wäl den hwijta som swarta .. hielper .. (medevivatten) både druckit och pålagt. Hiärne Underr. 9 (1702); jfr α o. β. Fru Bremer har fått en olägenhet i sina ögon, som ger anledning at befara, det hon får Svarta Staren och blir blind. Porthan BrCalonius 330 (1796). Swarta Starren borde wäl icke hos hästen hafwa detta namn, då ögats botten på honom icke synes swart utan blå. Florman Hushållsdj. 179 (1834). Man kallade .. (förr) alla lidanden (hos husdjur) uti ögats bakre partier, vid hvilka pupillen var mörk (ej grå såsom vid fördunkling af linsen och grå starr) för svart starr. Vennerholm o. Svensson 565 (1892). Östergren (1945; med uppgift att uttr. användes ”förr”). Lindskog o. Zetterberg (1981).
b) i uttr. sticka (äv. trycka ned) starren l. sticka ngn för starren o. d., betecknande en i ä. tid använd behandling mot starr bestående i att ögonlinsen lossades med en nål o. sänktes ned i glaskroppen, utföra starrstick (på ngn). Hade denne Thorn begiärat att få komma hijt Starren att sticka, steen och bråk att skiära hadhe han warit nödigh och nyttigh. HdlCollMed. 12/10 1683. En yngling i Engeland, som war 20 år gammal, när han stacks för starren. Linné Diet. 2: 232 (c. 1750). Efter S. Yves method heter det, at man skal, sedan man behörigen kommit in i ögat med nålen, trycka ned starren. VetAH 1756, s. 266. Man måste sticka starren på er. Nordforss (1805).
c) mer l. mindre bildl.; äv. motsv. a (särsk. a α, δ) o. b. Dygden är som rensar / Ur ögon Stoft och Starr. CEldh hos Ehrenadler Tel. 1024 (1723). (Arrhenius) fruktlösa bemödanden att med syllogismer sticka starren på vederparten, som oagtadt alla möjliga .. (bevis) ej kunde se att han hade orätt. Törneros (SVS) 2: 239 (1827). Det andeliga högmodet war den starr, som låg öfwer ögonen på (fariséerna). Melin JesuL 3: 137 (1849). CVAStrandberg 2: 277 (1860: gråa starrn). Kung Salomo, kung Salomo, / du har den svarta starren. / På lifvets träd du blott ser gro / den sträfva, hårda barren. Levertin Salomo 11 (1905). Med polisen är man nödd att smutta för att han ska få starr på ena ögat. Diktonius JKub. 118 (1932).
-BRILLOR, pl. [jfr t. starbrille] (vard.) starrglasögon. Löwegren Ögonsj. 331 (1891: starrbriller). —
-EXTRAKTION. [jfr t. starextraktion] starroperation gm extraktion (se d. o. I 1) av den starrvandlade linsen. FörhLäkS 1862—63, s. 38. —
-FORM, sbst.2 (sbst.1 se sp. 11077). form (se d. o. I 9) av starr; jfr -art. Löwegren Ögonsj. 295 (1891). —
-GLAS. mycket starkt konvex glasögonlins använd ss. ersättning för den vid starroperation uttagna ögonlinsen. Tholander Ordl. (1872). Lindskog o. Zetterberg (1981). —
-GRUMLAD, p. adj. om (del av) ögonlins: grumlad (se grumla, v.1 2 a) av starr. Löwegren Oftalm. 465 (1923). —
-GRUMLING. om förhållandet att ögonlins(er) är starrgrumlad(e); äv. konkret, om den uppkomna oklarheten. Löwegren Oftalm. 430 (1923; i pl., konkret). —
-GRÅ. om öga l. pupill: grå av grå starr (se starr, sbst.2 a α); äv. om djur: som har samma grå färg som pupillen hos ett av grå starr angripet öga. Hallström Aristoph. 79 (1883; om häst). Österling Männ. 37 (1910; om ögon). —
-MASSA, sbst.2 (sbst.1 se sp. 11078). om ögonlinsens gm starr degenererade massa (se massa, sbst.2 1 b). Löwegren Oftalm. 421 (1923). —
-NÅL. [jfr t. starnadel] nålformat instrument för starroperation (förr i sht för starrstick, numera i sht för delning av ögonlinsens kapsel). Acrel Chir. 70 (1759). Lindskog o. Zetterberg (1981). —
-OPERATION. [jfr t. staroperation] operation (se d. o. 5) med syfte att bota starr (numera bl. gm starrextraktion). CollMedP 5/10 1692, s. 36. Hewe VälsignVäxt. 48 (1939). —
-OPERERAD, p. adj. om öga l. person: opererad för starr, som undergått starroperation; äv. substantiverat, om person. Hygiea 1883, s. 209 (om öga). Pupillen hos en starropererad är .. sällan rent svart. Löwegren Oftalm. 462 (1923). —
-PUNKT. (†) om var o. en av de vitgrå punkter i ett ögas pupill, som tyder på begynnande (grå) starr; jfr -strimma. Wrangel HbHästv. 722 (1886). —
-REST, sbst.2 (sbst.1 se sp. 11078). efter starroperation kvarbliven rest av ögonlins. Löwegren Oftalm. 421 (1923). Ibland händer det .. särskilt om starren ej är mogen, att en del s. k. starrester stanna kvar i ögat. Berg Ögat 99 (1929). —
-SKIMMEL. (†) skimmel (se d. o. 2) vars vita hår är samlade i små, likformigt spridda fläckar. Sjöstedt Husdj. 1: 133 (1859). —
-SKIVA. (numera mindre br.) skivformigt, av starr angripet område på ögonlins. Löwegren Oftalm. 420 (1923). —
-SKÄRANDE, p. adj. (numera föga br.) om kirurgiskt instrument: som användes för starroperationer (starrstickningar). Meyerson SerafimInstr. 35 (cit. fr. c. 1770). —
-SLEV. (förr) för starroperationer avsett l. använt slevliknande instrument. Löwegren Oftalm. 457 (1923). KatalStille 1926, s. 41. —
-SNITT. starroperation bestående i ett snitt i horn- l. senhinnan varvid främre kammaren öppnas. Hygiea 1892, 2: 247. —
(b) -STICK. [jfr t. starstecken] (förr) starroperation bestående i att den sjuka linsen (med en nål) lossades o. sänktes ned i glaskroppen, depression (se d. o. 1 a); jfr starr, sbst.2 b. Löwegren Oftalm. 449 (1923). Meyerson SerafimInstr. 35 (1952). —
(b) -STICKARE. [jfr t. starstecher] (förr) person (ögonläkare) som utförde starrstickning; jfr okulist. Hjelt Medicinalv. 1: 134 (i handl. fr. 1721). Om man kunde få tag i någon starrstickare, så skulle .. (soldaten) genast få sin syn igen. Moberg Sold. 134 (1944). —
-STRIMMA. (mera tillf.) vid (grå) starr uppträdande (vitgrå) strimma i ögats pupill. Löwegren Oftalm. 429 (1923). —
-VANDLA, -ing. omvandla l. förändra (substans i) ögonlins gm (grå) starr; i sht dels i pass. närmande sig deponentiell anv., om (substans i) ögonlins: omvandlas osv. på sådant sätt, dels i p. pf. (äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.) o. ss. vbalsbst. -ing. Löwegren Ögonsj. 308 (1891; i p. pf., om ögonlins). En hastig starrvandling af linssubstansen. Därs. 326. Då någon utpräglad linskärna icke finnes förrän i åldern 30—35 år .. starrvandlas linssubstansen i sin helhet (vid den juvenila starren). Löwegren Oftalm. 421 (1923).
Spalt S 11079 band 30, 1986