| Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
STOKA stå3ka2 l. stω3ka2, v., förr äv. STOCKA, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
1) (†) med hjälp av avlångt redskap ss. stång l. spett (med upprepade lätta rörelser l. stötar) utforska l. efterforska ngt; äv. dels med obj., dels med bestämning styrd av prep. efter, betecknande vad som utforskas osv.; särsk. i sjö, vattendrag o. d.: gm sådant förfarande söka (efter ngt på bottnen); anträffat bl. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.: söka l. efterforska (ngt). Han moste vthi Gudz hemliga wilias stokande, såsom vthi itt botnlöst haaff, så lenge simma och badha, til thes han på sidstonne ewigt drucknar. PErici Musæus 5: 98 a (1582). Stoka efter (dvs.) söka, forska efter. HSH 5: 11 (1818).
2) i fråga om eldning med kol, ved o. d.: med hjälp av (järn)stång (jfr SKÄRSTÅNG, sbst.1) röra om bland kolen osv. l. maka dem tillrätta på härden; äv. med obj., i uttr. stoka elden, röra om i elden (för att öka den). Bæckström 4Regl. 12 (i handl. fr. 1683: stocka elden). Stoka säges vid stålbränning, då stålbrännaren med den så kallade skärstången sköter elden och makar ned de brinnande kolen uti piporne, efter behof. Rinman 2: 843 (1789). De (dvs. stenkol av viss kvalitet) äro särdeles passande för ångpanne-eldning, emedan de ej baka, ej förstöra gallren och ej behöfva stokning. JernkA 1860, s. 207.
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i skildring av ä. förh.) i fråga om mer l. mindre kraftig bearbetning med spett, slägga o. d.
a) med avs. på slaggforma: gm (upprepad) bearbetning med spett, slägga l. dyl. befria från fastnad slagg; äv. med underförstått obj. Rinman 2: 843 (1789). Det tycktes .. som skulle .. stokning företagas alltför sällan, ty endast undantagsvis såg jag någon gång riktigt rena formor. JernkA 1868, s. 140.
b) för kontroll av hållfasthet hos vägg o. d. i gruva: gm (upprepad) bearbetning med spett l. slägga (söka) lösgöra mer l. mindre löst sittande berg från sitt underlag o. d., skrota (se SKROTA, v.1 7); äv. med obj. betecknande underlaget osv. Wid Stora Bolags Grufvans bearbetande bör största försigtighet iagttagas och framför alt noga tillses att väggarne behörigen stokas. Holmkvist BergslGruvspr. 75 (i handl. fr. 1828). Bore Bergsm. 11 (1892); jfr Holmkvist BergslGruvspr. (1941).
(2) -MÄSTARE. (†) (mans)person som förestod l. ombesörjde eldningen i glasugn. Dalin (1854: stockmästare). —
(2) -RUM. (†) i byggnad: rum (se rum, sbst.3 9) avsett för eldning? Dhe öfrige norra Chorerne (i Strängnäs domkyrka) bestå dels i inmurade rum, dels öpne till Stookrum. Schück VittA 2: 397 (i handl. fr. c. 1681). —
(3 a, b) -SPETT. (stok- 1837. stoke- 1554) spett för användning vid stokning; jfr form-spett. VästmHandl. 1554, 1 A: Räkensk. s. 133 a; jfr Holmkvist BergslGruvspr. (1941).
B (†): STOKE-SPETT, se A.
1) (†) till 2, vid glasbruk: (mans)person med uppgift att stoka elden. Schultze PVetA 1762, s. 40; jfr Fatab. 1910, s. 151.
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i skildring av ä. förh.) till 3 a, b, = stok-spett; jfr form-stokare. Meyerson VapArboga 96 (cit. fr. 1557). Vid rensning af en forma utdrages icke tättan, utan i stället finnes i dennas bakände ett hål, som lätt öppnas och slutes med en propp, och genom hvilket stokaren införes. JernkA 1893, s. 247; jfr Holmkvist BergslHyttspr. (1945).
Spalt S 12071 band 31, 1991