SUBBA sub3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr SUBB.
Etymologi
[sv. dial. subba, skrapa l. sopa ihop, gå i slask, smutsa, slarvigt skura l. tvätta, vara orenlig (i köksarbete), vara sölig l. tafatt, sv. slang subba, koka; motsv. nor. subbe, (raskt l. slarvigt) sopa, gå tungt o. släpande, gå i slask; sannol. samhörigt l. etymologiskt identiskt med lt. subbeln, söla ned, vara oordentlig, nl. subben, tölp, lymmel, subbelen, snubbla, t. dial. soppen, gå släpande, eng. dial. sob, sbst., väta; sannol. av ljudhärmande urspr. — Jfr BESYBBLA, SJOBBIG, SJOFSA, v., SUBBA, sbst., SUBBIG, SUBBLA]
(i sht i vissa trakter, vard.) vid gång dra benen efter sig, sopa golvet med fötterna; äv.: torka upp våt smuts o. d.; äv. om skodon l. steg: släpa; äv.: klafsa, kippa (se KIPPA, v.2 2). Lind 1078 (1749). Mamma .. hjelpte Anna att subba och torka. Knorring Skizz. II. 1: 139 (1845). Januarisöndagskvällen på Drottninggatan hördes plötsligt starkt. Subbande eller hastiga steg, en frusen gengasbil, (osv.). Johnson GrKrilon 69 (1941). Tok-Harry klafsade in i salongen med sina svettsyrliga, subbande gummiskor. Delblanc Åminne 156 (1970).
Särsk. förb. (i sht i vissa trakter, vard.): SUBBA IHOP10 04, äv. HOP4. särsk.: (slarvigt) laga till (mat), röra ihop. Engström Nak. 115 (1934). —
Spalt S 14336 band 32, 1997
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
