Publicerad 2000 | Lämna synpunkter |
SYMFONI sym1foni4 l. -fω-, sbst.2, r. l. f. ((†) n. Upmark GVasa 85 (i handl. fr. 1552), VDAkt. 1660, nr 7); best. -n l. -en (ss. n. -et); pl. -er (TullbSthm 14 ⁄ 5 1578, osv.); äv. (numera föga br.) SYMFONIA symfå4nia, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. (numera föga br.) SYMFON symfå4n, r.; best. -en; pl. -er.
(i skildring av ä. förh.) om musikinstrument (på vilket fler än en ton kan spelas samtidigt); särsk. dels om ett slags stränginstrument (med flera samstämda strängar), dels om säckpipa. Sammelunde motte och Fidlerne spele opå theris gijger tilsammen med Simphoniet. Upmark GVasa 85 (i handl. fr. 1552). Alle .. (tangentinstrument, vars strängar) röras genom fjädrar, bestå af 1, 2, til 3 Clawer, och derefter af 2, 3 eller flere register, med äfwen så många afdelningar metall strängar, hafwa ock för sitt sammanstämmande fått namn af Symphonier. Hülphers Mus. 80 (1773). Symfonia torde antagligen hafva liknat den af arabiska kameldrifvare ännu använda enkla säckpipan, bestående af en lädersäck, genom hvilken en pipa är trädd. Valentin Musikh. 1: 20 (1900). Vidare ha vi nyckelharpan, som står närmast symfonen, i norden känd redan på 1300-talet. Budk(Brage) 1923, s. 55.
Spalt S 15551 band 33, 2000