| Publicerad 2003 | Lämna synpunkter |
TALLSTRUNT, sbst.2 (sbst.1 se tall, sbst.3 ssgr), r. l. m. (Bellman (BellmS) 1: 268 (1790)) l. n. (CIHallman SSkr. 59 (1775), Bellman SSkr. 3: 109 (1795)); utom i sg. obest. anträffat bl. i sg. best. -en.
(†) om öl berett av l. kryddat med tallstrunt, tallstruntöl. Blodet tjocknar af den styrka, / Som vårt tallstrunt åt oss ger. CIHallman SSkr. 59 (1775). Vår Nymph med sin arm och blixtrande ring, / Slog Tallstrunten ut på kjoln. Bellman (BellmS) 1: 268 (1790). Hej, fram med godt tallestrunt – / det är ju magen sundt! / Trumla / Och tumla / Och drick utur rågadt mått! Dens. SSkr. 3: 109 (1795).
Spalt T 328 band 34, 2003