| Publicerad 2005 | Lämna synpunkter |
TOCKA tok3a2, v.2, förr äv. TUCKA, v.2, l. TÅKA, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
(†) sänka (ned) l. trycka l. pressa (ned l. samman o. d.) (ngt). Schroderus Dict. 257 (c. 1635). Om något siwder (över) .. så tuckar han skumet .. nedh med skumsleefwen. Schroderus Comenius 432 (1639). Comprimentia äre the (medel), som dragha Inelfwerne tilsamman, och ther medh tåcka .. the Wätskor som therinne äre. Palmchron SundhSp. 295 (1642). Snotra befan at hon war med barn: tåkade hon fördenskul spetorna i wadmalet, så at man kunde nå til med händerna. Verelius Gothr. 12 (1664). (Sv.) Tocka (tucka) (t.) taucken, ducken. Lind (1749). SvTyHlex. (1872). — jfr PÅ-TUCKA.
Spalt T 1863 band 34, 2005