Publicerad 2006   Lämna synpunkter
TON (numera bl. ss. förled i ssgn TON-FISKE tω3ñ), sbst.1, m. l. r.; best. -en.
Ordformer
(thonn- i ssg 1787 (: Thonn-Slägtet). ton (th-) 1776 (: Thonfiske) osv. tun- (th-) i ssg 1886 (: tunfisket)–1894 (: tunfisket))
Etymologi
[jfr ä. d. ton; sannol. av fr. thon, av prov. ton, av lat. thunnus, sidoform till thynnos, av gr. ϑύννος, lånord av okänt ursprung; formen tun- sannol. av t. thun, av lat. thunnus. — Jfr TONFISK]
(†, utom ss. förled i ssg) tonfisk. Du Mont säger om Thon .. at han är den förnämste fisken i Medelhafvet, emedan han til invärtes utseende och smak mindre liknar fisk, än verkeligt kött. Bergius PVetA 1780, 2: 183. LoW (1911).
Ssg: TON-FISKE. fiske av tonfisk; jfr tonfisk-fiske. Wid Conil i Andalusien war fordom et .. fördelaktigt Thonfiske. Eberhardt AllmH 3: 408 (1776). Vem som helst får nu fritt försöka lyckan med tonfisket. DN(B) 31 ⁄ 7 1949, s. 14.

 

Spalt T 1951 band 35, 2006

Webbansvarig