Publicerad 2010   Lämna synpunkter
TÖLPIG töl3pig2, förr äv. TÖLPOT, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(tylpot 1707. tölpig 1674 osv. tölpot 1682)
Etymologi
[avledn. av TÖLP]
som påminner om l. är kännetecknande för en tölp(s) l. som uppför sig som en tölp; drulig, drumlig; tafatt (se TAFATT, adj.); jfr TÖLPAKTIG, TÖLPISK. Sylvius Mornay 133 (1674). Så at Konungen finge see .. om Dioxippus wore en tölpot och odugeligh Krympa. Sylvius Curtius 669 (1682). En tölpig student från .. (bondeståndet) uppdragen. KyrkohÅ 1908, s. 232 (c. 1780). (Hon var) orubbad i sin extas af förtjusning och njöt af hans tölpiga fasoner som af den gedignaste skådespelarekonst. Idun 1888, s. 301. Fröken Tollin, jag skulle be er om tillgift för det jag nu som så ofta förut burit mig tölpigt åt mot er. Hedenstierna FruW 74 (1890). Psykopat har tyvärr blivit ett vanligt skällsord för alla slags misshagliga människor – till exempel en tölpig chef eller en politiker som man ogillar. SvD 13 ⁄ 4 2008, s. 24.
Avledn.: TÖLPIGHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara tölpig; äv. konkretare, om ngt som röjer tölpighet, ofta om grov l. klumpig l. dum handling l. berättelse l. grovt osv. yttrande o. d.; jfr tölperi. En viss bondaktig tölpighet vidlåder hans arbeten och i det techniska var han särdeles ofta svag. Frey 1841, s. 147. Han skulle kunna göra mig illa .. bara genom at kläcka ur sig sina vanliga tölpigheter. Stensdotter ArnesKiosk 53 (2004).

 

Spalt T 3714 band 36, 2010

Webbansvarig