| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÅR vå4r, äv. (ngt vard.) VÅRAN vå3ran2, poss. pron.; n. vårt vå4rt (2Kor. 4: 3 (NT 1526) osv.), äv. (ngt vard.) vårat vå3rat2 (Jakobsson BevBeklädn. 388 (1624) osv.); pl. våra vå3ra2.
Anm. 1:o Även ä. former av gen. av VI, pron., redovisas här (se särsk. I 1 g, 3 b, 4). 2:o I ä. språkprov förekommer kasusböjda former av ordet, under 1500-talet t. ex. gen. sg. m., n. vårs (t. ex. G1R 1: 26 (1521)), äv. våres (t. ex. Svart G1 46 (1561)) (analogiskt äv. gen. sg. f. (t. ex. BtFinlH 3: 157 (1544))), gen. sg. f. våra (t. ex. Syr. 40: 1 (”40: 25”) (öv. 1536)), ack. sg. m. vårn (t. ex. G1R 2: 15 (1525)), ack. (l. dat.) sg. f. våra (t. ex. 1Mos. 34: 17 (Bib. 1541)), dat. sg. m. vårom (t. ex. 2Mos. 10: 26 (Bib. 1541)), dat. sg. n. våro (t. ex. 1Mos. 29: 26 (Bib. 1541)), pl. n. vår (t. ex. Svart G1 51 (1561)), samt analogiskt ombildade pl.-former ss. vårs (t. ex. Rääf Ydre 1: 350 (1598; gen. pl. n.)). I vissa stelnade uttr. förekommer ä. böjningsformer äv. i y. nysv., t. ex. för våra skull (t. ex. Nohrborg 78 (c. 1765)), våra bön (t. ex. Schartau Und. 32 (1835)), vårs herre (t. ex. Sundén (1892)), vårom herre (t. ex. Fogelqvist Minn. 179 (1930)), allas vårs (t. ex. SthmStadsord. 1: Tillägn. (1731)).
1) i adjektivisk anv.: som hör samman med l. tillhör l. angår l. tillämpas l. utförs av oss (äv. med syftning endast på den talande själv (jfr VI, pron. 2)); särsk. i sådana uttr. som å l. på vår sida, vad oss beträffar, för vår del (jfr SIDA, sbst. 20 a β). At wi paa waara sido ganska gerna see .. at swadant møte skeer. G1R 1: 198 (1524). Om någhot ondt .. offuer oss komme, skulle wij .. ropa til tigh j wåro nödh. 2Krön. 20: 9 (Bib. 1541). Wåra mörcksens stygga gerningar. Swedberg Cat. D 6 b (1709). Alla ord i vårt Modersmål kunna .. indelas i de nu nämda tie klasser. Broocman SvSpr. 7 (1810). Körsbär, plommon, äpplen och päron .. ännu bättre förekomma de oss, om det är vårt eget arbete och vår egen omtanke, som blifvit välsignade med så ljufliga frukter. LbFolksk. 192 (1890). Haha, det var väl en ussel hemlighet emot våran! Lindgren AllBarn 57 (1946). Våra kontakter med granngårdarna var .. mest sporadiska. Östergren SistCig. 31 (2009). — särsk.
a) om ngt konkret, dels i fråga om ägande: som tillhör (l. tänks tillhöra) oss, dels i fråga om användning l. förbrukning: som används l. disponeras l. förbrukas l. förvaltas (l. är avsedd att användas osv.) av oss, särsk. i uttr. vårt dagliga bröd (jfr BRÖD 4 (c)); äv.: som härrör från l. produceras av oss. Wort dagligha brödh giff oss j dagh. OPetri 1: 54 (1526). Tha latha wii thz inscriffwa i wor tencka bok. JönkTb. 123 (1532). Hvilka Tyranner skulle å nyo hafva smidt våra bojor .. om vi invigt en Högtidsdag om året at begå minnet af Stockholms blodbad. Kellgren (SVS) 5: 259 (1793). Trädplanteringar vid våra bostäder medföra både nytta och behag. LbFolksk. 192 (1890). Arnold säger att bilen kan vara vår om ett halvår. Brunner SvVill. 265 (1987). Vi lever i en marknad som inte efterfrågar våra produkter. Berg Fotogr. 34 (2006).
b) om hjärta l. sinne o. d.; äv. om känsla l. uppfattning l. förhållningssätt. Giff oss Jesum Christum, thin kära son j waart hierta. OPetri 1: 68 (1526). Nähr I Hans M:t denne whår meningh först uthsagt hafwe. RA II. 2: 22 (1617). Hwar blifwer all wår lust? Stiernhielm Herc. 75 (1648, 1668). Om han handlat efter vår vilja eller efter sin egen. Kolmodin Liv. 4: 29 (1843). Mycket pekar på att en majoritet av ryssarna .. inte delar vår syn på individ, arbete och rätt. DN 19/7 1992, s. A4.
c) om person (jfr d), äv. om Gud (se α), ss. uttryck för släktskap l. tillhörighet l. annan förbindelse l. relation; särsk. i sådana uttr. som vår (nådige) herre och konung (se HERRE 1 a); äv. dels ss. efterställd bestämning (med huvudordet i bestämd form), dels i förb. med egen. At iak skal vara vor nadoge herre .. oc Suerigis rikis raad hull oc troo. G1R 1: 1 (1521). Wij haffue .. förseth Husby skederj medt en wån eghen Capellan. G1R 6: 134 (1529). Wåre heske fiender som altijdh haffua gapat och åstundat effter Rijket. Svart G1 130 (1561). Wij Gustaf Adolph .. tilbiude eder alle wåre trogne undersåther .. wår konnungzlige ynnest. RA II. 2: 14 (1616). En Cammartienare .. Som Frun Wår för sin död eij see och lijda kan. ÖB 37 (1712). Skalden (Tegnér) var vår (dvs. lundabornas), innan han vardt Sveriges. Cavallin o. Lysander 2: 506 (1882). Våra barn utsätts för så väldigt mycket mer reklam i dag än för bara 10–15 år sen. RådRön 1997, nr 5, s. 32. — särsk.
α) om Gud, i sådana uttr. som Fader vår (särsk. ss. benämning på bön; se FADERVÅR), vår Gud, vår Herre (äv. sammanskrivet vårherre) l. vår Herre Gud l. vår Herre Jesus Kristus (se HERRE 6), vår himmelske fader (se FADER I 6 b); äv. i uttr. vår herres hand, ss. benämning på arter av släktet Orchis Lin. (se HAND 16 a). G1R 1: 49 (1523). Alt gifwer Osz wår Gud. Stiernhielm Herc. 417 (1658, 1668). Hvem är ensam i verlden .. som blott af hjertat kan säga: Fader vår! .. Min och alla menniskors! Bremer NVerld. 1: 6 (1853). Det där har vårherre gjort bra! Siwertz Tråd. 71 (1957).
β) ss. bestämning till egennamn (ibland äv. ss. bestämning till annat huvudord), för att (ofta med bibet. av stolthet l. ömhet) uttrycka släktskap l. närhet; äv. för att (på ett förtroligt l. familjärt sätt) uttrycka att den som betecknas av huvudordet är känd i sammanhanget (o. huvudperson). Hwad Alexander wår om dätha (dvs. Darius död) säya lär, / Wäl rönes, när han får en sådan handel weeta. Börk Darius 42 (1688). Vår Eremit på Hjelten ser, / Och modfäld vandrar fram och åter. Bellman (BellmS) 19: 134 (1793). Gud välsigne våran egen Berndt Willner. Wetterbergh Penning. 613 (1847). Vår unge grefve, som tyst åhört detta oväntade vrövel, gjorde den anmärkningen .. att (osv.). Strindberg NRik. 10 (1882). Tror du att våran Lisa nöjer sej me de som ä sämre. Koch GudVV 1: 278 (1916).
d) om grupp av personer l. sällskap l. organisation som har samband med den talande (l. skrivande) l. vari den talande osv. ingår; äv. om land l. rike o. d. som den talande osv. tillhör l. känner samhörighet med. Then stora orætt .. thetta Wora rike .. offwergonghen ær. G1R 1: 26 (1521). Uti Wårt Hof-Consistorio. FörordnRättegDomcap. 1687, § 1. I vår släkt har alla pojkar blivit officerare eller läkare eller lärare eller präster. SvD(A) 5/5 1943, s. 8. (Aristoteles) räknar med ett transcendent högsta väsen, absolut skilt från vår värld. Aspelin TankVäg. 1: 113 (1958). Nu är vi ju troende i vår familj. Berglin DagSeger 99 (2009).
e) i fråga om krav l. ansvar l. skyldighet o. d., ofta liktydigt med: som åligger l. ankommer oss; äv. i uttr. för vår skull, förr äv. skuld (jfr SKULD, sbst.1 II 2). (Gud) läät for wore skul sin eenda son gåå j dödhen vtgiutandes sitt blodh för woro synder. OPetri 1: 174 (1527). För wåre skuld. G1R 15: 130 (1543). Thenn 19 auugustij wåre borgiemesterre och rådh på rådhussith och såthe effther wån årlighie skath. TbLödöse 142 (1589). Wår plicht, som wi osz hafwe förplichtat til i dopet. Swedberg SabbRo 519 (1688, 1710). Bakom varje långtidssjuk eller utslagen står en arbetsgivare. Och det är vårt ansvar att reagera. Expressen 6/3 1990, s. 6. (Stulit) har han nog men det är ju vår sak att bevisa. Guillou TjuvMarkn. 380 (2004).
f) i fråga om tid; särsk. i uttr. (i) våra dagar (se DAG I 5 a β β’). Huru snart löper then herlighe wår Vngdoms tijdh lijke som en skugga bort? Berchelt PestOrs. A 2 a (1589). Vår sorgedag är lång. Bellman (BellmS) 1: 3 (c. 1769, 1790). Men det var inte längre lek, som på vår tid. SvD(A) 12/3 1943, s. 8. Framtiden är vår! Delblanc Gunn. 169 (1978).
g) i uttr. allas l. bådas l. bägges vår, samhörig med l. tillhörig oss alla resp. båda; i vissa ä. språkprov sannol. att uppfatta ss. gen. av VI, pron. (jfr 4 o. ALL, adj. V 1 c α β′, BÄGGE I 1 c β β’). Ekonomin är bådas vårt ansvar. Med bægges wora fiiende. G1R 1: 167 (1523). En Gudh och allas wåra fadher. Ef. 4: 6 (Bib. 1541). Täss till ythermere wisse vnder alles wåre signeter. Rosén E14HNämnd 166 (i handl. fr. 1561). Sweriges Rike, wårs allas kärasta Fädernesland. SthmStadsord. 1: Tillägn. (1731). Allas våran Jonas. Siwertz JoDr. 370 (1928). Tänk om Sverige kunde få fram en ledare som skulle trygga allas vår framtid. Expressen 22/6 2016, s. 4.
2) i substantivisk anv. i pl., om personer (l. djur) som hör (nära) samman med den talande o. dennes krets (se KRETS, sbst.1 9 b), liktydigt med: våra närmaste l. släktingar l. landsmän l. partikamrater l. anhängare o. d.; numera nästan bl. i förb. med best. art.; jfr DEN XIII 2 b, MIN, pron. I 2. Um rydzerne vele ändeligen holle sigh vedh thet förre fredzbreffvet, dhå måtte våre .. anamme fredhen medh hvadt conditioner the honum helst kunne bekomme. G1R 26: 595 (1556). Den alzmechtige Guden han gaaff wåra säger och Victoria öffwer fienden. Bolinus Dagb. 73 (1676). Wi ärom skaffare öfwer ens annars goda: altså moste wi intet beholla alt för osz, och them wårom, vtan för them som Gudi tilhöra. Swedberg Lefw. 438 (1729). Fienden .. var genom den Högstas tillhjelp och de våras tapperhet drefven tillbaka. Dahlberg Lefn. 28 (c. 1755). Slaget hölls och segern svek de våra. Runeberg (SVS) V. 1: 21 (1848). Jag har träffat Gustavsson och ett par andra av de våra. Lagerlöf Körk. 16 (1912).
a) om ngt som tillhör l. ägs av den talande o. dennes krets (se KRETS, sbst.1 9 b), den talandes osv. egendom (jfr b); äv. om ngt som angår l. åligger l. tillkommer den talande osv., särsk. i sådana uttr. som göra vårt (därtill) (jfr GÖRA, v.1 IV 1). Wij acte .. nest gudz hielp göra wart ther til. G1R 8: 61 (1532). Som tu lather förstå, att tu alffvarligen haffver förmanedt them, som vårt haffve handemellen i Vijborgh, att (osv.). G1R 26: 556 (1556). (Vi har) altt lämpatt därhen, att vij någorlundha måtte niuta vårtt, och våre undersåtere blijffva beholdne. AOxenstierna 1: 659 (1650). At här lefwa qwar hans bröder, / som wilia tränga osz ifrå wår faders arf; / Wi måste gå frå wårt, som ifrån ax en sparf. Kolmodin QvSp. 1: 190 (1732). Att släppa från sig styfvern är bra svårt! / Tag lif, tag vif .. / .. men låt vara vårt. CVAStrandberg 5: 140 (1862). Vi stod plötsligt utan unga människor som ville ta vid. Vi har gjort vårt. Claesson YFrej 40 (1968).
b) (ngt vard.) stället där vi bor l. vistas, vårt hem l. hus; särsk. i uttr. till l. från (ibland äv. hos) vårt; i vissa ä. språkprov sannol. att uppfatta ss. gen. av VI, pron.; jfr JAG I h, MIN, pron. I 3 b. Wÿ wiliom nu gå til wårt igen. Holof. 21 (c. 1580). Fast än nogon ringa man hade kommit til wår. Verelius Gothr. 8 (1664). Han bodde inte så långt från vårt. Landsm. VIII. 3: 152 (1899). Välkomna till vårt då! Janson Ön 7 (1908). Hemma hos vårat, jag menar där jag växte upp som barn. Gyllensten Senat. 155 (1958).
4) (†) ss. gen. av VI, pron., i substantivisk anv. med partitiv bet.: av l. bland oss; särsk. i uttr. var våra, var och en av oss; jfr 1 g. Så wilie wij giffua tigh huar wåra tusende och hundradhe silffpenningar. Dom. 16: 5 (Bib. 1541). (Om vi inte får barn) såå skall then våre behvlde thett morgongoffwer, som lengzst leffwer. BtFinlH 3: 294 (1554). Hwilken wåra är mera galen iag eller tu? FormPuerColl. C 6 a (1579). En wåre moste öffuer huseet rådha / thet tager ey lagh wij äre husbönder bådhe. DrSimon 12 (1627). (Man måste) gifva Gud äran, hvilken, genom så få våre .. en så stor myckenhet .. dels nedergjort, dels ock på flyckten drifvit hafver. KKD 7: 284 (c. 1725).
II. [jfr motsv. anv. i dan. o. nor.; jfr DIN, pron. II] (ngt vard.) i appositionell bestämning till vi med substantiviskt huvudord (med nedsättande l. ömkande innebörd) varmed den talande avser att karakterisera sig själv o. en l. flera andra personer; jfr DIN, pron. II. Där stod vi, våra dumbommar. Vi våra stackare. Vi våra stackars kräk. Expressen 5/10 1973, s. 21. Åsnan var på turné i Västerås och vi våra idioter såg kostnadsfritt till att den fick vatten och inte blev överkörd. Expressen 8/5 1997, s. 52.
Spalt V 1775 band 38, 2019