Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VÄLTA väl3ta2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. VÄLT, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(vält 17551922. välta (w-, -æ-) 1753 (: rotwälta) osv.)
Etymologi
[fsv. välta, sv. dial. vält; jfr d. vælte, nor. velte; till VÄLTA, v.1]
1) om ansamling l. anhopning l. massa l. mängd av ngt så formad att den rullar l. glider l. kan rulla l. glida l. rullas ngnstans; äv. allmännare (o. i denna anv. utan klar avgränsning från 3), om stor utvält flyttbar l. rörlig hög l. bunt l. ansamling. (För att) med eld tvinga landborgar, brukade våre Svenskar en så kallad Vält, som af ris, qvistar och näfver hopvefvades med basterep i en ofantelig stor bunt .. hvaröfver östes tjära och andre eldfängde ämnen: Densamma .. vältades mot slottet af hundrade eller flere karlar. 1VittAH 1: 197 (1755). Blott några få (invånare) .. qwarblifwa, at tilse det Källorna icke begrafwas under den jord, som nedrasar från bergen .. Desza wältor .. äro ofta så stora, at de upfylla hela swalget. GT 1787, nr 133, s. 3. Då höras steg utanför, dörren öppnas, och en tjock välta med imma strömmar fram mot spiseln. Göth Bondeh. 40 (1923). Då hela vältan av post kom i säckar från tåg och uppsamlingsställen, sorterades den. Lo-Johansson Kungsg. 135 (1935). Krigare stupar i en förvirrad välta av kroppar och vapen. Lundkvist Snapph. 130 (1968). — jfr GORR-VÄLTA.
2) [eg. specialanv. av 1] hög l. trave l. stapel av (inför bearbetning l. flottning l. annan transport) i varv uppstaplade l. åt samma håll liggande (timmer)stockar; jfr TIMMER-UPPLAG. Uppläggning i vältor för vintersågning. TT 1885, s. 39. Allt eftersom timret intummas, rullas det upp i höga vältor. Ekman SkogstHb. 65 (1908). På sommarn tog man timret direkt ur sjön. Man hade kört ner det i vältor på vintern. Johnson Här 68 (1935). På avlägget la han stockarna i olika vältor, en för varje huggare. Ryd Timmerskog. 18 (1980). — jfr HÖG-, LAND-, STOCK-, SÄNK-, TIMMER-VÄLTA.
3) om ngt som vält omkull, ss. senare led i ssgn ROT-VÄLTA; jfr 1.
Ssgr (i allm. till 2): VÄLT-LÄGGA, -ning. med avs. på timmer(stock): lägga upp (se lägga upp 1 b γ) i välta. Medelst timmerhästen .. upptages timret på tvären och föres över toppen på hästen och in på bakom denna upplagda slanor samt vältlägges. HbSkogstekn. 436 (1922).
-PLATS. särsk. (numera bl. ngn gg) till 2, om upplagsplats för timmer; jfr timmer-upplag. TT 1880, s. 54. Vältplatsen måste förläggas så, att virket lätt kan utvältas i flottleden. HbSkogstekn. 265 (1922).

 

Spalt V 2081 band 38, 2019

Webbansvarig