Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÄGN l. EGN, r. l. f.; pl. -er.
Ordformer
(egen 1527. egn 1527–1737. ägn 1648)
Etymologi
[fsv. eghn; motsv. fd. eghn (d., nor. bm. egn, (om)nejd), fvn. eign; till ÄGA, v.; i språkprovet från 1737 sannol. snarast litterärt lån från fvn. — Jfr ÄNGD, sbst.1]
(†) ägande l. egendom; jfr ÄGNAD. Vdj hwad ræth .. (de) som samma godtz nw haffua vndhan Cronones skatth, them niwtha behålla oc med eth gotth samweth til rätte lagligh egn forswara kwnne. G1R 4: 126 (1527). Doch will jag det betinga, at alla wåra egner skola wara i frid medan jag är borta. Björner Fridth. 12 (1737). — jfr TILL-ÄGN.

 

Spalt Ä 69 band 39, 2023

Webbansvarig