| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÄN än4, konj.2
1) († utom i a) inledande en mening l. sats för att beteckna en övergång till ngt nytt som sätts i (obestämd) relation till (ngt i) den föregående framställningen, särsk. mer l. mindre liktydigt med: och (se särsk. d. o. I 8) l. (med visst inbegrepp av motsättning) men (se särsk. MEN, konj.2 osv. I 2); äv. ss. underordnande konj.: fastän (se b); äv. (o. numera bl.) inledande fråga l. utrop (se a). (Ty) ther wile wij læggia oss win ok macth .. om ath straffa honom ok alla hans mædhængiare .. En wile j Gefwa eder plath fraa honom .. Ok træde in tiil oss taa wile wij laate oss wæluililige tiil finne ath byte goth med eder. G1R 1: 103 (1523). The gånge sig vp i höge låft / the kastade gull Tärlingar rödhe / Än hon stånder sig der nedan före, / hon sörier sigh till dödhe. Visb. 2: 74 (1593). Pojken där på skridskor han klingar i viken, / Djärf, nyfiken, djärf, nyfiken / .. Än den Hingsten i fullt sträck, / Hur han löper ung och käck. Bellman (BellmS) 1: 139 (c. 1775, 1790). — särsk.
a) (fullt br.) inledande fråga l. utrop (för att uttrycka visst trots l. en invändning l. en känsla av bekymmerslöshet); särsk. (o. utom i Finl. numera bl.) i uttr. än sedan l. sen (då) (se SEDAN, adv. osv. I 5 c δ), än den l. den l. det l. det (då); förr äv. i uttr. än om, än tro (se slutet). Felix. Der på will iagh snart suara digh. / Poëter hafua sitt sätt för sigh .. / .. Pyramus. Än de wijse philosophi? / De haa eij warit för älskogh frij. Asteropherus 52 (1609; uppl 1909). Min Son, än hwilket prut! Dalin Arg. 256 (1733, 1754). Än, Ni då. Hvad har Ni så mycket at yfva Er öfver? Stenborg Jäg. 30 (1780). Nå, än den unge bodbetjenten då? .. hvad gör han under allt detta? Blanche Bild. 3: 85 (1864). – Är herrn hemma? – Nej .. – Än frun då? Hedenstierna Kaleid. 73 (1884). Än målet för färden? Inget problem. Hufvudstadsbl. 9/6 1982, s. 8. — särsk. (†) i uttr. än om, särsk. mer l. mindre liktydigt med: (och l. men) hur skulle det vara om l. kan det vara så att; äv. (särsk. sammanskrivet) i uttr. än tro (se TRO, adv. 1 b). Balck Es. 98 (1603). Än om han sielf satt tro til thet han androm bådat? Brenner Pijn. 35 (1727). Han ger snart ut sina öfriga skrifter. Adlerbeth gör det samma. Än om jag vågar samma djerfhet? 2Saml. 8: 109 (1796). Hofläkarn. Har du väl sett ett rå, du söndagsbarn? Den förre. Än om så vore? Atterbom LÖ 1: 32 (1854). Än om han lemnade henne, – hvad skulle hon då taga sig till? Tavaststjerna Inföd. 215 (1887).
b) ss. underordnande konj. med koncessiv bet.: likgiltigt om, även om, fastän. Musen finner äntå itt hool, än werden wore full medh räffuer. SvOrds. B 6 b (1604). Alla dhe ehn dhe ähre höghre äller lägre som krigzmen och rätte siöömän wara wille. ForumNav. 9: 107 (1628). 3SAH 23: 365 (1641).
2) (†) ss. konditional konjunktion: om (se OM, konj. osv. I 1), ifall, för den händelse att; äv. inledande en indirekt frågesats: om (se OM, konj. osv. I 14), huruvida. Kong. Götstaff sende bodh till Slottedt, sporde them till, än the icke wille giffua honom vp hans eget Slott, eller medh hwadh skäell the wille honom thet förholla? Svart G1 90 (1561). Her R. Drotzen: I längden måste H. K. M:t skrifva till Generalstaterne der om. Her R. Cancelleren: Än dee vele intet hörat? Her R. Drotzen: Då kunne repressalier gella. RP 12: 339 (1648). Än folk tig mötte nu, mon the tig ock för klok, / Wel hölle eller för en rusug rasug tok? Hesselius FruentSp. 147 (c. 1710). Undantagandes en för bibliotheqvet något nu mera warder bewiljat. Annerstedt UUH Bih. 4: 197 (i handl. fr. 1764).
Spalt Ä 206 band 39, 2023