Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÄNGSTIG, adj.
Ordformer
(engstig 1688. ängstig 1642 (: ängstigheet)–1701 (: ängstiga). änstig 1687 (: änstigades))
Etymologi
[jfr ä. d. ængstig; av ä. t. ängstig, avledn. av angst (se ÅNGEST). — Jfr BEÄNGSTIG, BEÄNGSTIGA, ÄNGSLIG]
(†) ångestfull l. ängslig l. bedrövad; särsk. om hjärta l. själ o. d. I ängstig köld och Hierte-bångigheet. Stiernhielm Fred. 3 (1649, 1668). Dhänna sorgbundne ängstige soldat. VDAkt. 1667, nr 286. En Engstig Siäl. Börk Darius 17 (1688).
Avledn. (†): ÄNGSTIGA, v. [jfr d. ængstige, t. ängstigen. — Jfr ÄNGSLA, v.] plåga l. besvära l. ansätta (ngn); jfr ängsta 1, 2. Hertigen af Lottringen har .. låtit förfärdiga en ny Batterie, hwaraf Fienden myckit ängstigas. OSPT 8/9 1686, s. 3. Denne onde Anden aff hwilken han hårt ansattes och änstigades. OSPT 10/1 1687, s. 7. OSPT 16/12 1701, s. 5. —
ÄNGSTIGHET, r. l. f. [jfr t. ängstigkeit] förhållandet l. tillståndet l. egenskapen att vara ångestfull l. ängslig, ängslighet (se d. o. 1). Fruchtan är en ängstigheet, then en hafwer öfwer någhot ondt, som man inbiller sigh at förestå eller öfwer Hufwudet hängia. Palmchron SundhSp. 156 (1642). Hermelin DuFour E 4 b (1683).

 

Spalt Ä 290 band 39, 2023

Webbansvarig