| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÄNTLIGEN än3tligen2, äv. 320, äv. (numera bl. i vissa trakter, vard.) ÄNTELIGEN än3teli2gen, äv. 1040, förr äv. ÄNTLIG l. ÄNTLIGA l. ÄNTELIG l. ÄNTELIGA, adv. ((†) superl. -ast, äv. att hänföra till ÄNTLIG, adj., ConsEcclAboP 388 (1660)).
A. i tidslig bet. l. i därav nära avhängig anv.
1) (numera föga br.) slutligen (se SLUTLIG, adj.2 II 1) l. till slut l. till sist; förr ngn gg äv. dels i superl.: (allra) sist, dels övergående i bet.: slutgiltigt (jfr SLUTLIG, adj.2 II 3, ÄNDLIG 4 slutet α); jfr 2 o. ÄNDLIG 3 slutet, ÄNTLIG 1. Szå adt Jagh förmoder endtlich, adt bekåme någen wijdere swaar ther vpå. HH XXXIII. 1: 228 (1562). (Tiggeriet i Sthm) hwilcket kommer der aff, att bådhe vnge och Gamble stryka igenom landet ifrån alla orther, och äntlichen här stanna. RARP 2: 159 (1635). Psalmerna som enteligast siungas. ConsEcclAboP 388 (1660). Ty Kongl. May:t hade .. aldeles och ändteligen beslutit, at antaga en fulkomligh fredh aff Rysserna effter the Dederiniske conditionerne, eller fullföllia krijget. Widekindi KrijgH 781 (1671). Yttermera vordo stipendiaterna förhörda uti teologia och änteligen de som begära stipendium. Annerstedt UUH II. 2: 132 (cit. fr. 1716). Bror Tratt du lefde gladt och kort, / Förr bars du altid hem, nu bärs du äntlig bort. Lenngren (SVS) 2: 112 (1794). Ändtligen väcktes han ur sina drömmar af Käcks sorgsna tjut. Rydberg Sing. 12 (1876; uppl. 1857, 1865: slutligen). Dra åt helvete, sa den unge, som äntligen blivit arg. Martinson BakSvenskv. 61 (1944). — särsk. i fråga om avslutande led i framställning o. d. (jfr SLUTLIG, adj.2 II 1 b α); ngn gg äv.: ytterst l. i grund o. botten (jfr SLUTLIG, adj.2 II 1 b β). I thy at .. (Gud) hafwer skenkt .. (sin församling) en första och heerda, som .. (är) medh alle sådane gåfwor begåfwedh, som .. hela almoghan födha och ifrå närwarande och förefallende farligheeter frälsa, och förswara, och ändtligen til at förskaffa roligheet och Gudfruchtigheet, kunne .. af nödhen wara. Bureus Påw. E 1 a (1604). Ändteligen har hvart versslag i synnerhet sitt lynne, sina behagligheter, sina tillåtligheter: äfven som hvart ämne vill hafva sitt handlag. Bergklint Vitt. 144 (1761). Många af dessa den franska hufvudstadens tillfälliga gäster voro ganska jemnt och borgerligt folk .. andra voro fredliga litteratörer eller löjtnanter, andra ändtligen – siamesiska ambassadörer. Sturzen-Becker 2: 62 (1861). Hvilka de orsaker ändtligen äro, som betinga hälsa eller framkalla sjukdomar .. därom äga icke ens filosoferna någon verklig kunskap. Odenius 2Celsus 31 (1906). (Katekesens) allra värsta lyte är äntligen: att det bevarar Luthers huvudstycke om skriftermålet. KyrkohÅ 1926, s. 78.
2) [eg. specialanv. av 1] till sist o. efter mer l. mindre långvarig l. påfrestande l. tålamodsprövande (förhoppningsfull) väntan l. ansträngning l. fördröjning o. dyl. l. innebärande (stor) lättnad (för ngn); långt om länge; omsider; i vissa ä. språkprov svårt l. omöjligt att skilja från 1; jfr SLUTLIG, adj.2 II 1 a, ÄNDLIG 3 slutet, ÄNTLIG 1. Politikerna har äntligen insett att något måste göras. Det är äntligen dags att ta fram vårkläderna. Efter flera timmar kunde hon äntligen somna. När gästerna äntligen gick, var klockan över tolv. At hans K. Maie. nådigast än en alffwarsamma ransakning och iagt effter thet räffua nästet wille stella låta .. at alt obestond thenna Practijka infolgt haffuer, medh henne måtte endtliga vthrensat och affskaffat warda. AAAngermannus FörsprKyrkiost. B 5 b (1587); möjl. till 3. Om nöd, / ja död / pågår, / hon står, / sin glädieSol hon äntli skåda får. Stiernhielm o. Columbus (SVS) 10 (1669). Jag har länge varit den lyckan beröfvad, men hoppas äntelig at återvinna den förnöjelsen. BrinkmArch. 2: 15 (1712). Tiden instundade ändteligen då jag skulle afsändas til Academien. Creutz Vitt. 85 (1759). Vi längtade efter det så mycket omtalade .. Stralsund. Fingo ändtligen se dess torn och vallar .. inmarscherade med klingande spel och inspekterades. Hultin Minn. 42 (1872). Men på sybordet med lyrfot stod ett syskrin med ett par glasögon, och här var äntligen något för betraktaren att hålla sig till. Wägner Silv. 5 (1924). Tack och lov att det äntligen var lördag. Boije af Gennäs JuMer 200 (1992). — särsk.
a) med placering först i satsen, vanl. angivande (visst) eftertryck (jfr b). Och ändtlig ses den dag min Sång-Gudinna spådde. Frese VerldslD 45 (1716, 1726). Ändteligen har vår gemensamma vän Atterbom fulländat sin Lycksalighetens Ö. MolbechBrevveksl. 2: 21 (1827). Äntligen ges nu klartecken för ombyggnad av Sveriges förmodligen mest olycksdrabbade väg – riksväg 40 genom Älvsborg. GbgP 5/1 1994, s. 2.
b) i självständigt utrop o. d. (l. ss. inskott l. dubblerat i satsen), angivande särskilt eftertrycklig lättnad osv. (jfr a). Tandem! Ändtlig! O tu skiöna, trösteliga och liufliga ord! Scherping Cober 1: 309 (1734). Ah! – ändtligen sommar åter, / och ändtligen grönt! Tavaststjerna NVers 20 (1885). Som licentiat stod hon fadder till första syskonbarnet och som doktor, äntligen, följde hon kära pappa till kyrkogården. Bergman LBrenn. 37 (1928). Jag var sextio år gammal och hade äntligen, äntligen hittat min egen hund! TioHundar 26 (2009).
B. (numera föga br.) i rent modal satsadverbiell anv.
3) i fråga om tvång l. nödvändighet o. d.: ovillkorligen l. obetingat; ofrånkomligen l. nödvändigt(vis) l. prompt (se d. o. II 2) o. d.; jfr ÄNDLIG 4 slutet β. Därför måtte I äntligen vinnlägga Eder att I bekommen tre eller fyra av samma pockare. SvFlH 1: 152 (1538; normaliserat). Therföre hafve vi .. för:ne liturgia .. oss endtlighen ther till alfvarligen förplichtedt, att vi henne aldrigh mere anname, gilla eller bruka vele. RA I. 3: 89 (1593). Min skrifvelsse (om återbetalning i riksdaler) kunde inthet uträtta, utan the ville äntelige lefverera i små mynt. OxBr. 12: 416 (1627). Tagh sedan straxt uth Skalen (ur lemonaden), ty det giör entelig bäskt. Rålamb 14: 135 (1690). Ehuruwäl à la glace är en mycket ohälsosam spis, så kan likwäl icke underlåtas att deraf uptekna några slag för dem, som denna kylande maten änteligen wilja hafwa. Warg 572 (1755). Mamma kunde skicka en vaktmästare till mig, om det ändtligen är något mamma vill. Wetterbergh Penning. 197 (1847). Förlåt, sade värdinnans maliciösa röst, men jag måste äntligen fråga, om mr Smith är på besök hos er, fröken Olsen. Blomberg Pass. 116 (1934).
4) (†) i fråga om försanthållande l. bekräftande o. dyl. l. (enbart) förstärkning: sannerligen l. verkligen l. minsann; faktiskt; helt enkelt (ngn gg äv. [jfr motsv. anv. av fr. enfin] närmande sig l. övergående i bet.: kort sagt (jfr SLUTLIG, adj.2 II 2)); jfr ÄNDLIG 5, ÄNTLIG 3. Emedan detta Ämbete ähr det swåresta och förhateligaste som skall finnas, och endtlig därhän redigerat, att man föga mehr hafwer att göra, än att fengzla, panta och rijfwa folk. HSH 31: 49 (1663). Man skrif(ve)r (för lat. omittere) heller ut-låta, öfwergifwa, äntligen man weet inte huru. Columbus Ordesk. 13 (1678; uppl. 1963). Det vet jag äntlig visst: mot Bacchus det eij sker. Bellman (BellmS) 4: 87 (1769). Å den där Brandten sen, det är ändtligen en herrans tjänare, det är altihopa hans fel. Ahrenberg Hih. 92 (1889). Cannelin (1939).
5) i fråga om bevekande l. medgivande l. inskränkande o. d.: för all del l. gärna (se d. o. 4); i och för sig; i alla fall. Är .. Venerando Consistorio tillskrefwitt, att han dett gerna och änteligen will, om dett elliest blif(we)r hono(m) aff Venerando Consistorio tillåtitt. VDAkt. 1675, nr 311. Men när jag jemnför allt, jag äntlin finner dock / Att hwad för Skwallers snack om .. (giftermål) föres ock, / Lell Hymen går sin gång, afskaffad icke blifwer; / Att äntlin hwar och en sig under oket gifwer. Düben Boileau Sat. 61 (1722). Råglåstan kan wäl ändteligen tjäna til bröd, men degen af mjölet utan tilsats af bättre mjöl, blir icke sammanhängande, icke gäsande. Fischerström 3: 147 (1783). Ja, madam är då snäll och kommer – och, som sagdt, ändtligen icke senare än klockan 8, vi hinna ändå icke med allt. Roos Ber. 155 (1884). ”Men så sitt då nu äntligen ner ett tag.” ”Jag kan inte stanna nu men jag kommer in sen.” Hedberg DockDans. 159 (1955).
Spalt Ä 307 band 39, 2023