| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÄTTELÄGGARE, m.//ig.; best. -en; pl. =.
(†) motsv. ÄTTELÄGG 2, om (manlig) ättelägg l. ättling; äv. utvidgat l. bildl., om ngns efterföljare (se d. o. 3, 4 a). Att där då fehla på ettleggiare, då den fröken, som älst vore, skulle vara tagen till Sveriges Chrono. RP 10: 642 (1644). Man bör .. sättia Förfäderne ofwanföre, och Ätteläggaren eller effterkommanderne, nederst (på en ättartavla). Nehrman InlJurCiv. 179 (1729). Män, hvilka .. injagat hela riken och landskaper skräck och bäfvan .. R. o. A. (dvs. ridderskapet o. adeln) äro ju dessas ätteläggare och efterkommander. 2RARP 15: 75 (1746). Onekligt tyckes det .. att .. (förfädernas) merit, då de åstadkommit en aktnings- och minnesvärd afföda, varit vida mer förtjent af erkännande än ätteläggarnes att härstamma och låta sig födas af utmärkta stamföräldrar. Cygnæus 2: 17 (1858).
Spalt Ä 447 band 39, 2023