Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÄXING äk3siŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(ax- 17551926. efs- 1751 (: Efsingrot)1806. ess- 18911903. ex- 17241856. äfs- 1762. äss- 1926. äx- (-ks-) 1830 osv.)
Etymologi
[sv. dial. äxing, ässing, axing, äfsing; jfr nor. nn. eksing; till AX, sbst.1; former med -ss- uppkomna gm assimilation, formen axing gm analogi med (l. nybildad till) grundordet o. former med -fs- väl med anslutning till ÄFSING]
om gräs med mer l. mindre axformig blomställning; förr äv. i inskränktare anv., särsk. dels (o. i sht) om kvickrot, dels om Cynosurus Lin., kamäxingssläktet (jfr ÄLVING). Broman Glys. 3: 756 (1724). Then fördärfwelige och elake Exingen eller Hwjtroten. Broman Glys. 3: 34 (c. 1730). (Den äng är) sämre som har Backtåtel, Darrgräs, Exing, Linnæi Fårgräs, Änghafre, Stagg etc. LandtmFörordn. 27 (1765). Cynosurus (dvs.) Äxing. NormFört. 35 (1894). Hundäxingen är enligt folkuppfattningen utan tvifvel en tarflig äxing. Laurell Växtn. 27 (1904). (I rabatterna) finns massor med äxing och annat elände som aldrig blev bortrensat i fjol. HudiksvTidn. 31/3 2012, s. 3. — jfr HAVRE-, HUND-, KAM-, TAGG-, TOFS- o. ÄLV-ÄXING.

 

Spalt Ä 476 band 39, 2023

Webbansvarig