Publicerad 2021   Lämna synpunkter
Å, prep. o. adv.2 ssgr (forts.; jfr anm. sp. 12):
(II 3) Å-DÖMA. gm dom ålägga l. påbjuda (ngn ngt); döma (ngn) till (ngt); förr särsk. med direkt obj. betecknande ed (jfr ed, sbst.1 1 c); äv. i oeg. l. allmännare anv. (jfr döma 2); jfr på-döma 2, till-döma 2. CivInstr. 207 (1720). Ådömdt straff skall i laga ordning befordras till verkställighet af vederbörande befälhafvare. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 376 (1882). Den person, hvilken eden ådömes. Körner JurRådg. 505 (1888). Ej sällan blir ett ådömt lasarettsbesök anledningen till den första resan ut i världen. Wallquist Doktorn 121 (1935). Brittiska tonåringar som fälls för brott vilka inte renderar fängelsestraff kan komma att påtvingas särskilda ”fångkläder”, när de utför ådömd samhällstjänst. GbgP 22/5 2005, s. 107. —
(II 1) -FALL. (†) om fälla i form av bås med nedfallande lucka; jfr lo-bås. Schröder MinnSkog. 19 (1888). Båset eller åfallet. Detta ser närmast ut som en låda med uppgillradt lock. När betet vidröres, faller främre änden ned, och djuret blir innestängdt. Norlind AllmogL 38 (1912).

 

Spalt Å 34 band 38, 2021

Webbansvarig