| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
ÅHÅGA, v. -ade; äv. ÅHÅGAS, v. dep. -ades.
(†)
1) ha omsorg om l. ta hand om l. bry sig om (ngt); äv.: önska l. sträva efter (ngt); äv. dels ss. dep. (se a), dels i p. pf. med bet.: hågad l. intresserad (se b). Ahnseendes, att Kon. M:tt, som saken doch icke så högt åhugar som them sielffwe, ahnwender icke allenest alla sina landz och Rijkens manskap och inkompst ther till vthan ock sitt egett lijff och leffuerne. SvTr. 5: 511 (1631). Få personer tyckas med sådan brinnande ifver hafva åhugat förädlingen af svenska Vitterheten och Språket, hvarom nästan alla .. (A. Sahlstedts) arbeten bära vittne. Hammarsköld SvVitt. 1: 372 (1818). Jag har .. åhugat att i allt vara konsistorium .. till tjenst. Atterbom Minnest. 1: 44 (1847). — särsk.
a) ss. dep., särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av om; äv.: ha lust (att göra ngt). När Gudh haffwer giffwit en sådan flijtigh natur them smååm och osköligom Creaturom, hwilkom aff naturen allena är giffwit åhogas om blotta kroppen. Bullernæsius Lögn. f 1 b (1619). Christendomsens wpscrifwelse (är) nyttig, att gudfäder och gudmödrar måge kenna sine Gudbarn oc ther med hafva orsak att åhogas om theras wptuchtelse. KyrkohÅ 1901, s. 228 (1622). (Sv.) Åhogas .. (t.) große Lust haben etwas zu thun. ÖoL (1852). WoJ (1891).
b) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som är inriktad (på ngt l. att göra ngt), hågad l. intresserad; särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av om. Widekindi KrijgH 304 (1671). Ingen täncker vppå, at Gudh alfwarligen biuder, och hafwa wil: at man barnen til hans lof och werck vpfostra skal .. Vthan om tim(m)elig näring är hwar och en nu åhogat, och skynda ther til medh sina barn. Isogæus Segersk. 734 (c. 1700). Dock svarade ej den hjelmbuskvinkande Hektor; / Utan förbi han stormade fram, åhugad, att genast / Bort Argeierna fösa, och många sin anda beröfva. Tranér HomIl. 235 (1818).
2) komma ihåg l. minnas (o. hedra) (ngn l. ngt). Hvad mitt öde ock blir, – hell Dig, odödlige Thorild! / Dig än mer åhuga jag vill, bland stundande sånger. Atterbom SDikt. 1: 307 (1810). Jag åhugar vid närvarande tillfälle de frikostiga loford, som Ni engång tilldelade dessa (skrifter). Phosph. 1811, s. 357.
Spalt Å 39 band 38, 2021