| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
ÅHÖRO å3~hœ2ro, förr äv. ÅHÖRA, sbst. oböjl., r. l. f.
(numera bl. mera tillf.) i uttr. (ut)i (förr äv. under) ngns åhöro, så att ngn hör, inför l. framför ngn (i sht förr särsk. utan framträdande tanke just på hörandet); jfr PÅ-HÖRE, ÅHÖR, ÅHÖRA, v. c. Betÿgede ffogden .. at Alerdt drekop haffde ræcht herman sikman handene wtan for radzstugu porten j ther(es) aahøre. OPetri Tb. 87 (1525). När han sjelf personligen .. hade på Stockholms slott uti mången Mans åhöro öfverantwardat brefvet ifrån sig. HSH 12: 139 (1599). Witnens utsagor bör Domaren noga upskrifwa låta, och i parternas åhöro upläsa. RB 17: 28 (Lag 1734). Wid Christendoms Underwisning .. sitte barnen i sina rum och Läraren gifwe ifrån Cathedern förklaringar, frågor .. o. s. v. under alla barnens åhöro. ÅbSvUndH 8: 58 (1846). Präster som i församlingens åhöro tar Gud enskilt och i nedlåtande ton kåserar honom. RöstRadioTV 1957, nr 11, s. 15.
Spalt Å 43 band 38, 2021