Publicerad 2021   Lämna synpunkter
ÅKERMÖNJA å3ker~mön2ja, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(åckermönja (-ia) 1683–1755. ådermenia 1675. ådermönia 1638–1694. åkermonia c. 1645. åkermännige- i ssg 1698 (: Åkermännigewattn), 1739 (: Åkermännige-watn). åkermönja (-ia) c. 1635 osv.)
Etymologi
[fsv. agermonia, agermönja (jfr Läke- och örte-böcker från Sveriges medeltid 475 f. (1886)); jfr fd. akermane (d. agermåne, nor. åkermåne); av mlt. agrimonie, adermonie, eckermonie, agermenig, ackermennig, av lat. agrimonia, ombildning (med metates) av argemonia, av gr. ἀργεμώνη, en sorts vallmo använd som medicinalväxt mot grön starr, trol. (o. möjl. folketymologiskt) till gr. ἄργεμον, vit fläck (på ögats iris), till ἀργóς, vitglänsande, till den rot som äv. föreligger i bl. a. lat. argentum, silver, o. sanskr. árjunaḥ, glänsande, vit; ordets anv. om småborre sannol. på grund av att äv. denna art är en medicinalväxt bl. a. använd mot ögonåkommor; förleden är senare ombildad i anslutning till ÅKER, sbst.4, o. efterleden i anslutning till MÖNJA, sbst.; förledsformen åder- av mlt. varianter med ader- (jfr ADERMENING) l. t. odermennig, sannol. med anslutning till GYLLEN-ÅDER (med tanke på växtens anv. mot hemorrojder)]
1) (numera bl. ngn gg) om örten Agrimonia eupatoria Lin., småborre; förr äv. allmännare, om släktet Agrimonia Lin.; jfr ADERMENING, LEVER-GRÄS 3, LEVER-ÖRT 2, LUNG-HELA, MUNK-LUS 2 c. (Sv.) Åkermönia .. (t.) Odermenig .. (lat.) Agrimonia. Schroderus Dict. 30 (c. 1635). För lösz, gnetter och all orenlighet vti håret, siuder man Åkermönia med lut. Roberg Beynon 99 (1727). Liljeblad Fl. 162 (1792; om släktet).
2) (†) om växt av släktet Achillea Lin., särsk. om A. ageratum Lin., sötröllika; jfr LEVER-BALSAM 1, MÄSSNE 1. (Lat.) Ageratu(m), Eupatoriu(m) Mesue .. (sv.) Mesue Åkermönia, Lefwerbalsam. Franckenius Spec. A 2 b (1638). (Eng.) Maudlin-wort or Common Maudlin .. (sv.) mesne, åker-mönja, lefwerbalsam. Serenius Kkkk 1 b (1757).

 

Spalt Å 79 band 38, 2021

Webbansvarig