Publicerad 2021   Lämna synpunkter
ÅLAGA, r. l. f.; pl. -or (G1R 1: 207 (1524), LMil. 3: 473 (1694)) l. -ar (Phrygius MRosengren B 8 a (1608)) l. -er (G1R 1: 296 (1523), Chesnecopherus Skäl N 1 b (1607)).
Ordformer
(aalaghan 1525. aalaghur, pl. 1524. olagher, pl. 1523. olaghur, pl. 1529. ålaga (-gh-) 1541–1725. ålagh 1616 (i rim). ålagho (-u), nom. 1635–1643. ålago (-gh-, -u), ss. obj. l. efter prep. 1561–1649)
Etymologi
[fsv. alagha; till ÅLIGGA l. LIGGA Å, äv. ÅLÄGGA, sannol. med anslutning till LAGA, sbst.1 — Jfr PÅLAGA]
(†) pålaga. Nye toll förbud oc andre olagher som hans nade paa lagde. G1R 1: 296 (1523). Effterlåthe wij her med nådigst, att professores studenterne och dhe som academien tiena måge wara frije för all stadzens tunga, ålagor och besuär. Annerstedt UUH Bih. 1: 237 (i handl. fr. 1625). Swedberg Ordab. (1725).

 

Spalt Å 94 band 38, 2021

Webbansvarig