Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
ÅNGERMANLÄNDSK oŋ3erman~län2sk, äv. ~länd2sk, adj.; adv. -T.
som finns i l. kommer från l. tillhör l. utmärker l. på annat sätt avser Ångermanland. Weste (1807). Ångermanländska kusterna. PT 28/6 1837, s. 1. Den ångermanländske författaren Birger Norman. Barometern 2/2 2019, s. 2.
1) kvinna (l. flicka) som bor i l. kommer från Ångermanland. Weste (1807). Mot den ångermanländska, som gifvit honom köttet visade han sig mycket tacksam. GHT 1882, nr 146 A, s. 1.
2) ångermanländsk dialekt. Läffler Kons. 16 (1872). Ångermanländskan har .. i en mängd lånord förlorat upptakten. Noreen VS 2: 425 (1910).
Spalt Å 169 band 38, 2021