| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
ÅRSTID å3rs~ti2d, äv. 4~1, ngn gg äv. ÅRTID å3r~ti2d, äv. 4~1, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -er.
1) (†) tidsperiod av ett år (se ÅR, sbst.1 1); särsk. om frist l. anstånd om ett år (jfr ÅRS-DAG 2). Item actar wor k: n: h: at skicke nogen tyl at höra mons bryntessons rekenskap epter hans eygen begær nær orstiden haffuer syg forlöpit. G1R 2: 17 (1525). Conclusum bleff emellan mannen och henne, at han skulle henne til ett prooff på en åårstijdh hålla henne hvar vecha – fyra kannor ööl. Hall KultInt. 21 (i handl. fr. 1631). Dähnert 132 (1746).
2) [ytterst efter lat. anniversarium] (†) om årsdag som firas till minne av ngns dödsdag, i sht i religiösa sammanhang o. med hållande av själamässa (jfr ÅRS-MÄSSA); särsk. dels i förb. med högtid, dels i uttr. begå årstider (jfr BEGÅ I 4 a, b); äv. i allmännare anv., om minnesdag l. jubileum. J hålle(n) daghar och månadher, höghtijdher och årstijdher. Gal. 4: 10 (NT 1526). Han .. skickadhe herligha hålla helghedaghar, och at man offuer hela året skulle degheligha begå Årstijdher, med Herrans nampns loff. Syr. 47: 12 (Bib. 1541). Hvarefter H. K. H. täcktes kl. 2 med sin närvaro hedra en af Skyttsällskapets (hvars årstid då firades) medlemmar på Skyttbanan arrangerad déjeuner. SvT 14/7 1852, s. 2. Att Konung Kristoffer 1448 begärde, att hans årtid skulle firas ”upa them dagh .. som wy aff thette werden gaa.” KyrkohÅ 1933, s. 118.
3) om tid (se TID, sbst. 7 a) på l. period under år (se ÅR, sbst.1 1); särsk. med huvudsaklig tanke på (o)gynnsamma omständigheter, särsk. ljus l. värme l. växtlighet l. odlingsförhållanden o. d. (jfr TID, sbst. 5, ÅR, sbst.1 1 c), ofta i förb. med attributivt adj., särsk. i sådana uttr. som den varma l. vackra årstiden; jfr SÄSONG 1, ÅRS-DEL 1, ÅRS-SKIFTE 3. Så länge att åhrstijdhen eller E. K. M:tts diversion fordrer fiendhen aff. AOxenstierna 7: 570 (1632). Man trodde årstiden vara forliden för vidare fälttåg. Schönberg Bref 2: 379 (1778). I landthushållningen .. bestämmas de olika sysselsättningarna mest af årstiden och väderleken. EkonS 1: 217 (1891). Bekvämt är att under den varma årstiden servera smöret ur smörask. StKokb. 114 (1940). På våren, när den vackra årstiden börjar. Kulturen 1946, s. 52. Några grader kallt .. och det snöar och blåser men inte mer än vad som är normalt för årstiden. Henschen SkuggBrott 228 (2004). — jfr FATTIG-, REGN-, RESE-ÅRSTID. — särsk. om var o. en av de (i fråga om vår del av världen) fyra perioder (vår, sommar, höst o. vinter) som ett kalenderår traditionellt delas in i med avseende på klimatförhållanden (o. därav beroende växtlighet); särsk. i uttr. de fyra årstiderna. Huru kallas desze 4 Årstider? Wår, Sommar, Höst och Winter. Gjörwell o. Bergklint Sam. 44 (1775). Ej i kärlekens kalender / Annan årstid fins, än vår. Böttiger 2: 97 (1857). Man måste ta vara på sommaren .. man måste ta vara på varje årstid. Thorén Herre 25 (1942). De fyra årstiderna bestäms astronomiskt av de olika solstånden. Wallenquist AstrUppslB (1981). Årstiderna bytte av varandra ett tag till. Jonasson Hundraår. 75 (2009).
-DIKT. dikt som handlar om årstid(er). AB 20/4 1912, s. 9. Gyllenborgs årstidsdikter få sitt värde mindre av naturbilderna än av de med livfull realism skildrade scenerna ur folklivet. TurÅ 1943, s. 74. —
-VARIATION. årstidsbunden variation; jfr -växling. SvD(A) 16/10 1911, s. 4. Många sjukdomar har en årstidsvariation. Miljömed. 102 (1991). —
-VIND. (i sht i fackspr.) vind som blåser under viss(a) årstid(er); särsk. om monsunvind. Hagman FysGeogr. 167 (1903). Om sommaren är denna bränning storartad, ty då blåser under flera månader den hårda och oavbrutna årstidsvind, som kallas sydvästmonsunen. Hedin Pol 1: 326 (1911). —
-VÄXLING. årstidsbunden växling i klimat l. väderlek (jfr -variation); äv.: växling mellan årstider. NDA 11/5 1866, s. 6. Gynnsammast för kulturframstegen är klimatet, där årstidsväxlingen nödgar människan till omtanke om morgondagen. SvGeogrÅb. 1938, s. 86. Under årstidsväxlingen mellan sommar och vinter. SvD(A) 25/3 1959, s. 9. —
-ÅR. (i fackspr.) om tropiskt år (se tropisk, adj.2 1). UpplFmT 20–22: 320 (1900). Den tid, varunder solen rör sig ett varv i förhållande till vårdagjämningspunkten, kallas .. för det tropiska året eller årstidsåret. Bergstrand Astr. 68 (1925).
Spalt Å 213 band 38, 2021