| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
ÅT, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 278):
1) († utom i b) tr., om sak, med avs. på person: göra (för)nöjd l. tillfreds, tillfredsställa; äv. dels opers., dels om person; jfr nöja, v. 1 a. The .. finge saadan dagtingen som them aldeles wel aath nögher. G1R 1: 98 (1523). Noghra godha skeydheszherrar, ther förskriffne högmectugh förste konung Frederick etc. och oss well åtnögier. SvTr. 4: 125 (1528). Skulle en eller annan för sin lust hafwa något påkostat en Gård och Godz, och mäthesmän thet för onödigt skatta, och ey wilja så wärdera som honom åtnöyer. Schmedeman Just. 992 (1686). Til sådane Sammankomster måge Kiöpmännen anskaffa sig sådane Rum, som dem bäst åtnöjer. PH 2: 1064 (1734). särsk.
a) i opers. pass. med indirekt personobj. Haffwe wij .. förlicth förne(m)pdhe mans giordson oc niels giordson saa ath thöm bodhe wel othnöghes vppo bodhe sidher. UpplDomb. 3: 82 (1526). Stiernman Com. 2: 329 (1642).
b) (fullt br., ngt ålderdomligt) i uttr. låta sig åtnöja (jfr nöja, v. 1 a slutet); särsk. (åtm. delvis med anslutning till 2) i förb. med bestämning inledd av prep. med. The Lypske knechter .. hwilke seg ey laata aatnögia med litzle. G1R 1: 101 (1523). Konungen .. badh honom .. beleggiat medh then heliga scrifft, så wille han gierna låta sigh åtnöia. Svart G1 103 (1561). Nu låter sigh ingen ådtnöija medh een underpant, som är gill godh. RP 6: 55 (1636). Så lät jag mig der med så länge åtnöja. Modée HåkSmulgr. 73 (1738). särsk. (†) med prep.-bestämningen ersatt av obj. At eder nade wil .. them som vti eders nadis rad æro .. forsee (med förläningar) .. Ther hwar got man sig wel laate aatnöya. G1R 1: 262 (1524). HB 2: 343 (1598).
c) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; särsk. i förb. med bestämning inledd av prep. med, ngn gg äv. med obj. (Han har) giordt Osz en godh anwijszning, så at Wij ther medh äre wäl åtnögde. Stiernman Com. 1: 944 (1626). The, som äre iche åtnögde församblinge(n)s doom. Murenius AV 265 (1653). Ett hjerta, åtnöjdt med sin vän sitt hopp. Runeberg (SVS) 2: 18 (c. 1820).
2) refl., om person: vara (för)nöjd l. tillfreds l. hålla till godo (med ngt); särsk. i förb. med dels bestämning inledd av prep. med, förr äv. åt, ngn gg äv. vid, dels modalt hjälpverb; äv. [möjl. utvecklat ur 1 a, från vilket det i viss anv. skiljer sig endast gm subjektets form] ss. dep. i liktydig anv.; förr äv. med prep.-bestämningen ersatt av obj. (jfr slutet o. 1 b slutet); jfr nöja, v. 1 b. (Sv.) Åtnöyia (lat.) Contentum esse, se contentum reddere. Helsingius Nn 5 b (1587); möjl. till 1 (b). Blef förnemde Helgie till sagt wthj förbettrningh 6 alnna engilst, som hunn .. well åthnöghdes. TbLödöse 278 (1592). Detta hafwer han tänckt, man sigh widh hans föregifwande åtnöja skulle. Stiernhielm (SVS) III. 1: 269 (1667). Den del-ägande, som icke .. wid sammankomsten sig infinner, åtnöje sig åt det, som de närwarande sluta. PH 3: 1774 (1741). At han borde åtnöjas med litet. Nohrborg 173 (c. 1765). Denna gång får du åtnöjas med denna lilla lapp. ZTopelius hos Vasenius Top. 1: 336 (1830; läst i orig.). Den vettlöshetens pina som drabbar män, vilka icke förmår stillna och åtnöja sig. Lindström LeendGud. 316 (1951). särsk. med prep.-bestämning vars styrda led utgörs av inf.-förb.; förr äv. utan inledande prep. Då alla (stridigheter) ej här kunna uptagas, måste man åtnöjas, at blott upföra de mäst bekanta. Möller Kyrkoh. 431 (1774). De fall, där man åtnöjer sig med att å myrodlingen odla grönfoderhafre och vallar med öfvervägande gräs. Hellström NorrlJordbr. 215 (1917).
Avledn. (till 1; †): åtnöjan, r. l. f. [fsv. atnöghian] förnöjande l. tillfredsställelse (se d. o. 1) l. belåtenhet; särsk. i förb. med prep. till; jfr åtnöje. Huilkiin penninga summa han .. kende siig reedeliga wpburid haffua till fullo och godha åtnöijan. BtFinlH 3: 4 (1531). BtFinlH 4: 75 (1562).
Spalt Å 387 band 38, 2021