| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
(†) ömklig; särsk. med tanke på dels ngts bristfälliga kvalitet l. beskaffenhet o. d.: dålig, usel, dels ngns l. ngts ringa kraft l. styrka l. storlek o. d.: svag, ynklig. För möken hosta .. skull, är halsen så hudolöss .. så at mett wilkår jagh nu hafuer, är öfuer måtten ömliget. HB 2: 285 (1596). Eftersom offtast hender att effter ett welment Rådslag en ömblig vtgång föllier. HB 2: 298 (1596). (Ett) så lijtet och ömligt barn. VDAkt. 1715, nr 402. Ihre (1769).
Spalt Ö 158 band 39, 2023